Ikväll på träningen så hoppade vi först ett litet sockerbitshinder på medellinjen i galopp. Varannan gång höger, varannan gång vänster. Lätt som en plätt tyckte jazze. Det är ju den övningen vi brukar värma upp med hemma. Sen gick vi över till en studsserie med 6 sockerbitshinder. Det gickganska bra. Sen skulle vi rida en liten bana. Räcke snett igenom, studsserien, kryssoxer på andra långsidan, och så studsserien åt andra hållet. Sen höjde Jenny upp så alla hinder låg på 80 cm. Nu skulle vi börja på oxern från fel håll. Som nu va ett räcke utan bakbommen. Sen ta det andra räcket snett igenom. Sen kryssoxern och avsluta med oxern från rätt håll som nu hade fått tillbaka sin bakbom igen. Jag red som om jag vore på tävling. Jag tog beslut, jag satt på plats och fick bra avsprångspunkt på alla hinder. Det gick så himla bra!!

Sen höjde Jenny alla hinder till 90 cm, kryssoxern va nästan 95 cm. Några centimeter hit eller dit kanske inte verkar så viktigt. Men för mitt självförtroende är det väldigt viktigt! Jag hoppade dom båda räckena och kryssoxern lätt som en plätt. Vilken känsla när han hoppade kryssoxern och han verkligen tog i.  Jag såg nästan undersidan på framskorna. Så härligt! Vi flög!!

Sen mot nästa oxer som va 80 i fram och 90 i bak. Jag hade inte riktigt bestämt mej i svängen och jazze stannar. Vi hade lite fart för han slutade hoppa mitt i hindret och gick t o m ner på knä. Jag blev helt tom. Vad hände? Han har inte nitat sen i somras. Träningarna har gått som en dans och vi har hela tiden tagit ett kliv framåt. Det är ju inte så konstigt att det kommer ett bakslag och jag måste lära mej att hantera det. Men just där. Just då gick luften ur mej och mitt självförtroende trillade ner i källaren.

"Nu får du sänka" sa jag till Jenny. Hon sänkte ner igen så det blev en parallelloxer på 80 cm. Stopp igen. Nu sa jag åt han med spöt! Dumma häst!! Mer fart! Vi hoppade hindret 2 ggr till. Det va inte dom vackraste hoppen i världshistorien men över kom vi. Och bra galopp hade vi. Men det kändes ändå inte bra... Jag hoppade det andra räcket som fortfarande låg kvar på 90 cm några gånger. Gasade på ordentligt på långsidan. Höll galoppen genom svängen, satte mej på plats och fick perfekt avsprångspunkt alla gångerna. Lätt som en plätt!

Men det är ju inte enkelhindren som är svåra. Det är den jävla oxerjäveln. Jag tog räcket en gång till och hoppade oxern igen som Jenny nu hade sänkt ner till 60 cm. Det gick bra men mitt självförtroende hade fått sej en rejäl törn. Nu ska jag försöka spola ner den här känslan i toaletten och va nöjd med att jag klarade av resten av träningen bra. Men det är svårt...

Word

Fick brev från transportstyrelsen igår att det va körförbud på min bil. Den skulle visst varit inne och besiktigats senast sista februari. I 18 dagar har jag åkt runt med körförbud och vinkat glatt åt poliserna som har kontroll ute vid vägen! Ja ja man kan inte hålla reda på allt. Nu sitter jag här och väntar. Hade sån tur så det fanns en tid 7.40 idag :)

Idag har jag och Jazze varit på lokal ponnyhoppning i Mariestad. Det var meningen att pappa skulle följa med. Men igår när jag putsade mina grejer och va så nervös så jag trodde att jag skulle spy så smsade Josse att hon kunde följa med. Så i morse när jag vaknade var jag förvånansvärt nog bara LITE nervös. Jazze märkte att det va nått på gång när jag började borsta svansen och greja i boxen. Han slutade t o m äta. Då är det en fjording vi pratar om...

Väl på plats så gick jag banan 100 ggr. Försökte stega relaterade avstånd så gott jag kunde. Sen kom Josse och vi gick banan en gång till. Ett av mina stegade avstånd stämde.... Sen red jag fram nere på stora grusbanan och Josse höll koll på framridningen när det va min tur att gå in. Två innan jag fick komma in ringde hon till mej så jag va på plats i tid. Gud va smart! Framhoppningen gick galant med Josses hjälp. Det va den jag hade varit mest nervös för.

Sen var det min tur. Man fick gå in och rida runt medans ryttaren innan hoppade banan. Men när jag kom in så fanns ingen ryttare där. Hon innan mej hade inte kommit till start så jag fick köra direkt. Så jag satte fart! Fortfarande bara lite nervös.

För dålig galopp i svängen gjorde att en bom föll. Direkt efter målgång fick man göra en omstart. Vi hade kommit överens om innan Josse och jag att om jag inte va felfri så skulle jag göra en omstart. När domaren frågade om jag ville göra det så kände jag mej helt svimmfärdig. När jag tänkte efter så hade jag nog inte tagit många andetag under hopprundan. Men jag satte fart igen! Änne mer galopp den här gången!

När vi susade in i mål utan att några bommar hade trillat så va tårarna inte långt borta. ÄNTLIGEN en felfri runda!! Tyvärr får man ingen rosett för en omstart men vad gör det?! Jag har svävat på moln hela dagen. Nu ska jag leta flera tävlingar!

I lördags kväll va vi på 50-årskalas hos min faster och hennes man som båda fyllt 50. Det blev en ngt blöt tillställning. Så huvudet va tungt dagen efter då jag va på klubben hela dagen. Först löshoppning med Marlenes 2 treårsston. Och sen möte med SM-gruppen och därefter styrelsemöte. Puh!

I tisdags va Jag och Johanna med Astrid, Harry, Sixten och Louise på Stellas lekland. Harry har precis fått en lillebror och hans trötta mamma behövde lite avlastning. Dessutom ÄLSKADE barnen Stellas lekland. Jag också får jag väl erkänna :P  

Lite fika hann vi med. Men det va knappt att dom hann sitta still och fika färdigt innan dom sprang och lekte igen.

I onsdags va jag på hoppträning. Men det kan du läsa om i ett eget inlägg här nedanför:)

I går gick jag upp 5.30 för att hinna fixa stallet och rida innan jag skulle åka med Johanna till Skövde. Vi klippte oss och köpte present till pappa och till mej :)  

Underbart vårväder 7.30 på morgonen. Vi bor rysligt vackert i Vänern!

Idag är det plugg plugg plugg som gäller! I kväll ska jag jogga min häst, tvätta svans och packa. Lördag morgon är det dax för tävling!

Igår va jag på hoppträning. Jag har lånat en tvådelat bett av Jenny som jag provade att rida på och Jazze verkar gilla de. När jag åkte dit och när jag red fram så hade jag både spagettiben och spagettiarmar. Och när jag hade hoppat banan sista gången och Jenny va helt tyst (för att det skulle bli mer tävlingslikt) så känndes det verkligen som om jag skulle svimma. Allt blod trillade ner i fötterna! Anledningen till att jag har drabbats av alla dessa krämpor är för att startlistorna inför helgens tävling kom ut i förrgår... Om jag blir så här nervös av att läsa startlistan, hur ska det då bli när jag ska tävla??

 Jag lyckades iaf samla ihop mej själv på träningen och hoppade hela den långa banan på 11 språng först på 70 cm och sedan på fasansfulla 80 cm. Och det kändes faktiskt inte ens högt!

Hoppas jag kan behålla den tanken till på lördag nu!

Kalas för pappa idag. 3 glada pojkar och en gul tårta:)

Redan torsdag. Den här veckan gick fort! I går va jag på Habo och skulle hoppa. Jenny hade lovat att hjälpa mej lite men det visade sej att hon skulle hålla en träning precis när jag kom så jag hängde med på den.

Först skulle vi trava över upphöjda bommar. Jazze gick på storhästavstånd. Han täcker mycket mark den lille ponnyn. Sen skulle vi rida i galopp bom-3,20m-hinder-3,20m-bom. Jag fick ha ordentlig galopp för att Jazze skulle nå över och det tyckte jag va lite otäckt. Det känns som om han hoppar så långt.

Nästa övning va på en V-båge oxer till ett räcke med grind sen runt och över två små cavaletti på medellinjen som en 8-volt. Sen V-bågen igen tillbaka åt andra hållet. Gick hyffsat.

Sen va det dax för samma grej igen fast på två andra hinder. Började med räcke med vattenmatta under sen en V-båge till en oxer. Nu hade Jenny höjt till 80 cm. Jag red men Jazze svarade inte framåt för skänkeln så vi fick inte sån fart som jag ville att vi skulle ha. Vi kom över men det blir lite knackigt. Vi provade igen och jag gav han en ponnyspark i på kortsidan innan oxern så han skulle svara. Vi rev med oss bakbommen men det får man ta på rutinkontot som Jenny säger. Vi hoppade bara oxern en gång med ordentlig galopp och då gick det kalasbra!

Jag har iaf kommit till den nivån att jag inte fegar ur även om det blir lite fel. Svarar han inte framåt för skänkeln så kommer vi över ändå. Han kan hoppa stillastående och ändå komma över. Men nog tycker jag att det är tryggare när han svarar framåt när vi kommer i kurvan innan hindret. Då vet jag att det stämmer när vi väl ska hoppa av. Jag har bytt till kortare sporrar. Nu har jag 15 mm istället för mina 35 mm med rulle. Man får nämligen bara ha 15 mm när man tävlar ponny. Och det kände han direkt.

Idag i skogen har vi tränat gasen. Jag fick va åt han ordentligt 2 gånger med spöt för att förstärka sen vet han vad som menas med skänkeln. Han tycker att det är kul när vi galopperar. Först galopperar vi vanligt några meter sen gasar vi och han är på hugget direkt och sen bromsar vi ner igen. Att bromsa är svårare än att gasa. Men när jag ska hoppa så är det viktigast att gasen funkar. Bromsa kan jag göra ändå.

Om en vecka ska vi träna igen. Sen är det dax för tävling...

Dom här bilderna är ett helt år gamla :)