Här händer det inte mycket. Jag har ridit kanske 3-4 gånger sen sist. När jag va hos sjukgymnasten förra veckan så hade det blivit ännu värre i axeln. Nu är även muskeln som sitter under skulderbladet på högersidan överansträngd. Den håller alltså mitt skulderblad spännt hela tiden. Jag har ingen kraft i armen. Det känns ungefär som när man har tränat hårt och det nästan kryper i muskeln för man är så trött. Men min arm känns så från början. Jag har liksom ingen kraft.

Men envis som jag är så skulle jag ändå va med på KM i dressyr i söndags. Vi red LC:1an. Framridningen gick väldigt bra. Jag gav honom en chans först att lyssna på skänkeln och gjorde han inte det så la jag på spöt. Han va jätteduktig och lyssnade framåt till slut. Han blir då lite spänd i stället. Men det är där vi är nu. Att svara fram för skänkeln är det enda som är viktigt nu. Och självklart får han mycket beröm direkt när han går fram. Eller flyger fram. Galoppen blev jättebra i båda varven och jag kunde galoppera på och känna takten. Sen när det väl va min tur så va min arm trött. Jag red hela programmet över tygeln. Jag orkade inte! I fria skritten somnade han till så jag la på skänkeln som jag brukar göra. Och Jazze flög fram i trav. "Taktinslag" som det så fint stod i programmet. Men jag kan inte klandra honom. Han gjorde ju faktiskt bara som jag sa... Vänstergaloppen blev fel. Han tog höger istället som är hans svåra galopp!! Men det va mitt fel igen. Jag lyckades inte ha honom rak så högerbogen åkte ut. Då blir det fel galopp direkt. Det enda som blev bra i programmet va högergaloppen på mittvolten. Och domaren höll tydligen med för den fick vi en 8:a på. Resten var mest 5or och 6or. Resultatet blev 55%. Pinsamt dåligt tyckte jag när jag fick protokollet men nu när jag har fått tänka efter lite så va det rätt bra gjort med en pajjad arm.Vi lyckades iaf vinna KM. Kul!:)

Nu ska Jazze vila så min arm blir bra. Jag har även lite annat att ta i tu med....

Här händer det inte mycket. Jag har ridit 3 gånger på på två veckor för att laka min sena i axeln. Idag har jag ridit dressyr i padocken. Jag tränade på att han skulle svara för skänkeln. Sen red jag igenom programmet som vi ska tävla på söndag. Jag fick va åt honom några gånger och då blev han lite spänd i övergångarna. Men hellre det och att han svarar frammåt än att det inte händer nått alls. Galoppen kändes jättebra!

Stormen Sven har ställt till det för oss i veckan...

Imorse red jag Jazze. Han va väldigt vaken idag och for runt överallt. Jag hade tänkt ta det lite lungt och bara öva lite övergånngar skritt-trav och skritt-halt. Men Jazze va riktigt på hugget. Jag skulle ta lite lugn galopp och peta in bogen så han inte skulle skjuta ut den. Men han bara kastade sej iväg och skjöt ut den där förbannade bogen varje gång!!! Jag gjorde om det säkert 10 gånger men jag fick inte till det. Min stackars högeraxel värkte efter den dusten... Och jag kände hur frustrationen börjde bubbla i mej! 10 djupa andetag och skritt på lång tygel hem till paddocken.

Väl hemma i paddocken tog jag nya tag. Först red jag lite på volterna i båda varven i skritt och han blev jättefin. Sen provade jag några varv i galopp åt båda håll och då va han också jättefin! Hoppade in i galoppen och jobbade på i fin och ganska djup form. Jag kunde släppa vänsterhanden och klappa på halsen flera gånger. Högerhanden vågar jag inte släppa än för då tappar han formen. Sen kunde vi avsluta. Lite nöjdare än innan:)

I eftermiddags innan jobbet va jag hos sjukgymnasten igen. Jag förklarade läget med axeln och han klämde och kände lite. Domen blev att jag har en inflammation i senan som går mellan nyckelbenet och ut i axeln. Inte konstigt att det har gjort ont då!! Han behandlade senan och sen fick jag ligga med en ispåse på axeln i 30 min. Iskallt! Det måste jag göra varje dag nu och även stretcha. Gör jag inte det så kommer jag få en bestående skada på senan. Det är ju roligt nästan jämt!!

Boven i dramat är ju så klart jag själv. Och jag vet precis vad jag har gjort nu när han förklarade hur senorna och musklerna går i axeln. Jazze är svag i sitt vänstra bakben. Därför vill han gärna skjuta ut sin högerbog. För att hålla den på plats så måste jag ha honom högerställd till höger och ha en kort yttersida när jag rider till vänster. Jag sitter alltså hela ridpasset och använder högerarmen och axeln. När jag övar på något som jag inte får till så övar jag maniskt på det tills det går. Alltså ganska mycket så jag förstår att min stackars högeraxel tar stryk. Dessutom så sover jag alltid med den armen under kudden också.

Jag har inte ridförbud men tänkte undvika att rida några dagar iaf. Imorn ska Jazze vila och på fredag va det lägligt nog löshoppning i Töreboda. Lördag jobbar jag så då får han nog vila igen. Sen får vi se hur den stackars axeln mår på söndag.

I lördags va jag med mamma och pappa och hälsade på Johanna i Göteborg. Vi hann med fika i Johannas kök, shopping och Jul på Liseberg.

Jag har köpt ett slowfeedingnät till hagen. Det fungerar jättebra och hästarna fattade fort hur man skulle göra. Och med tanke på hur Jazze sliter och drar i det så är det VÄLDIGT BRA kvalitét. Vi fodrar dom lite på marken fortfarande för att dom ska vänja sej men jag märkte idag när jag fodrade att Jazze hellre äter hösilage ur nätet än samma hösilage på backen. Skumt!

Oj jag lever fortfarande iaf:) I går hoppade jag och Jazze med blandade resultat... Men inga stopp iaf! Pappa va snäll och tog kort på oss. Har hittat en ny effekt på min mobil så den tar massor av bilder i sekunden. Då kan man sen välja det kort som är bäst i sekvensen.

Imorgon ska jag träna för Jenny. Men jag har fått så jäkla ont i ett muskelfäste i axeln så Jenny har lovat att rida Jazze imorgon. Spännande!

Red i paddocken förut och skrittade mest. Och han va så himla fin!!! Tänk att man kan bli så glad av att skritta!:)

Idag har jag och Jazze hoppat hemma. Idag byggde jag upp 2 räcken med 6,5 m emellan på ena långsidan.

Och på den andra långsidan byggde jag upp ett räcke och sen 10 m till en oxer.

Sen hade jag en låg grind på medellinjen som jag kunde värma upp på. 

Började värma upp som jag brukar. Bogarna på plats hela tiden och mycket övergångar trav-skritt-trav. Han lyssnade ganska bra. Men allt blir ju 1000 ggr lättare i min älskade hoppsadel. Sen tränade jag på galoppvolten som vi gjorde hos Josse. En bom och så räkna galoppsprång hela vägen runt volten. Lyckades få 22, 23och 25 språng. Vi övar vidare på det...

Sen red jag på grinden i trav och red ut i vänster eller höger varv några gånger. Sen fortsatte jag i galopp mot räckena på långsidan. När jag byggde hade jag modigt mätt upp dom till 80 cm. Så när jag kom i svängen så knöt det sej så klart i magen. Men Jazze va med på noterna så vi skuttade över lätt som en plätt. T o m avståndet hade jag fått till perfekt den här gången! Glad i hågen bröt jag av till trav och tog min lilla grind från andra hållet och fortsatte mot andra långsidan. Lika bra att fortsätta när jag va i gång. Dom hindrena hade jag också mätt upp till 80 cm och oxern va nästan lika bred som den va hög.

Så när jag kom i svängen så knöt det sej i magen igen. Men då tvingade jag mej att sluta tänka och bara rida. Jazze va med på noterna men när vi tog sista galoppsprånget innan oxern så gör jag som jag alltid gör när jag blir osäker. Jag smackar och lägger på spöt på bogen. Jazze hoppade långt och högt och tog med sej bakbommen på vägen ner.

Fasen...

Då tänkte jag: Vad hade Josse sagt om hon va här? Jo hon hade blivit arg och sagt att jag inte fick göra så utan lita på att han hoppar. Min uppgift är att ta honom till hindret. Hans uppgift är att hoppa.

Så jag la upp bakbommen igen och red på en gång till. Den här gången satt jag bara stilla och lät hindret komma till mej. Jazze hoppade precis som han skulle och avståndet stämde perfekt även i denna serien. När vi landade bakom oxern gjorde jag ett gladjetjut och klappade om Jazze! Vi klarade det!! Vi gör en gång till!! Och vi klarade det igen. Allt blir så mycket lättare nu när han suger tag i hindrena lite själv. Då kan jag bara "sitta och åka med".

Efter den här succén så avslutade vi med en liten avskrittning ute. Tänk va lite som kan höja dagen 10 snäpp!

Jag klättrar sakta uppåt i min oros-trappa:)

Och ännu bättre. Ikväll när jag har städat så ska jag julpynta. Ä N T L I G E N !!

Millsan fick också hoppa så klart!:)

I tisdags va vi hos Jenny och tränade. Jag berättade för Jenny hur det hade känts på tävlingen och efter lite  anlys kom vi fram till den troliga orsaken. Sen gick vi tillbaka några steg och övade på det: Att han ska svara framåt för skänkeln. Jag fick rida på volten och se till att bogarna följde voltspåret. Sen red jag 1000 övergångar skritt-trav-skritt ganska tätt. Och han skulle svara direkt och börja bakifrån. Och gjorde han inte det så fick jag bli ett åskmoln. Jag fick bli åskmoln ganska många gånger men till slut blev det lite bättre.

Läxa till nästa gång var rida så mycket jag kan i dressyrsadeln så kåporna formar sej. Och rida övergångar. Och svarar han inte så bli ett åskmoln!

I går tränade jag på detta ute i skogen. Han svarade mycket bättre framåt men mindre bra tillbaka. Om detta hade att göra med att vi va ute i skogen vet jag inte men kanske... Sista biten fick jag gå för det va glashalt överallt. Jag måste köpa broddar idag...

Ju mer man rider desto mer inser man att man inte kan...

Idag har vi tävlat dressyr. Första tävlingen i min nya dressyrsadel. Jag är inte nöjd med ritten idag. Jag lyckas inte få till det i dressyrsadeln! Jag sitter med benen rätt ut känns det som. Jag kan inte hålla om som jag brukar och när jag väl ska skänkla så händer det nada... Det känns som om jag inte ens når fram.

Vi lyckades ändå rida ihop 65% men jag tycker inte vi va värda det. Jazze bröt av flera gånger i travprogrammet och jag mitt pucko gjorde världens dåligaste galoppfattning så Jazze fatta fel galopp. Katastrofdåligt!

Längst ner på protokollet har domaren bl a skrivit "En häst med trevlig energi - bjuder oftast fint framåt. Är lydig och har oftast fokus på dej." Jag kan inte riktigt hålla med och undrar om hon verkligen såg våran ritt?? Jag bar ju runt Jazze hela programmet och det kändes som om vi travade men vi kom inte ens framåt. Suck! Nu kan det bara bli bättre...