I lördags morse va jag uppe i ottan och gjorde stallet och hjälpte Malin att löshoppa Cajsa. Det va debut för Cajsa och i början så vände hon bara hela tiden och sprang förbi mej som stod med pisken. Tillslut så stod jag och hoppade jämfota och viftade med pisken så mycket jag bara kunde och då vände hon faktiskt åt rätt håll. Vi fick henne att hoppa hindren åt rätt håll iaf 2 gånger på slutet. Dessa nippriga halvblod.... ;)

Sen skyndade jag mej hem, sprang igenom duschen och åkte till Töreboda och tog en fika med mamma och pappa. Dom skulle nämligen ha min bil ståendes hemma hos sej när jag va i Göteborg. Efter att ha väntat på försenat tåg i 25 min så kom jag och Jessica i väg till Göteborg.

Lördagen gick vi bara på mässan. Min plan när jag åkte dit var att köpa en kavaj från Spooks, ett svart träns och ett täcke från Horseware. Men när jag provade spookskavajen så satt den som ett korvskinn. Men du ska inte ha större storlek sa försäljaren. Nja... vi gick ett varv och funderade. Vi kom fram till Charlies. Min favoritaffär. Jag hittar alltid nått där! Jag stod och rev i tävlingskavajerna och hittade en Animo-kavaj för över 4000 kr. Den va ju snygg men alldeles för dyr! Men sen fick jag se att det va halva priset på den! Jag provade den och den satt som ett smäck! Jag va helt såld och köpte den på studs! "Nu har du gjort ett riktigt fynd!" sa försäljaren när jag drog kortet.

Sen fick jag ett infall och kom på att mitt tävlingsschabrak är ju blått. Matchningsnörden kan ju inte rida med blått schabrak och svart kavaj. Så då kom jag på att jag har sett ett grått schabrak från Schokemöhle som är så himla snyggt. Och efter lite letande så hittade vi det i en pytteliten ridsportsbutik på mässan. Maddes shoppinghjärta var tillfredställt!

Jag hittade även ett svart träns från Capone med ett jättefint pärlpannband på. Och lite ridstrumpor och annat smått. Vi var även en sväng i Horsewaremontern och det enda som passade var ett Rambo för nästan 2000 spän. Men DET är för mycket för ett täcke som ska impregneras med lera. För det är det min häst gör...

Sen tog vi taxi med alla våra grejer och checkade in på det fyrstjärniga hotellet Clarion Collection Hotel Odin. Där jobbar även min lillasyster som receptionist. Så vi åt tacobuffé med henne och satt och pratade i lobbyn hela kvällen, innan vi gick och la oss i vårt hotellrum :)  

På söndagen vaknade jag före klockan. Förväntansfull inför dagen kanske? Efter supergod hotellfrukost med Johanna tog vi en promenad ner till Scandinavium. Idag hade vi biljetter till förmiddagens föreställning. Först va det en 1,45-hoppning. Ju mer jag hopptränar desto mer förstår jag hur ryttarna gör. Coolt! Känslan i Scandinavium när det kommer in en svensk är ju obetalbar. Alla jublar och applåderar! Sen va det lite agilityuppvisning innan det va dax för numret som jag hade väntat på: FJORDINGARNA!! Det va så himla kul att se! En del tyckte att dom gjorde narr av fjordingarna för att dom inte red dom i form i dressyren. Men det är ju ett showinslag! Dessutom kommer hästarna in i en ny miljö och får upp en ryttare på ryggen som dom aldrig har träffat förut. Jag tycker det är bra gjort av dom. Dessutom fick de va med inne på arenan. Det fanns inte en tinker, nordsvensk eller annan kallblodsras så långt ögat kunde nå.

Sen spenderade vi eftermiddagen på mässan. Jag var och klämde på horsewaretäckena igen men det va bara fel storlekar kvar. Då blev jag lite bitter och impulshandlade ett par nya skydd från JW istället. Till nästan samma pris som ett täcke. Jag har sucktat efter som länge och nu slog jag till. Fast mina va ju bruna så klart :)

  Sen spontanshoppade jag en piké från PS och Sweden också. Från början kostade den över 350 kr. Nu 50 kr. Bra pris tycker jag! Sen åkte vi tillbaka till Odin och hängde med Johanna i lobbyn. Innan vi åkte hem så åt vi kvällsbuffé på hotellet. På tåget hem somnade både jag och Jessica. Det är hårt att va en helg i storstaden :)

Jag kan ju!!   

Ikväll har vi varit på hoppträning på Habo. Det gick jättebra! Ibörjan är jag en fegis men sen blir jag lite varm i kläderna. Vi avslutade träningen med att hoppa en bana. Jenny höjde den rosa oxern och mina falkögon såg att den nästan låg på 90 cm. Men vi klarade den också och det kändes inte ens högt!!

90 cm! Ett litet steg för mänskligheten. Ett stort steg för Madde!

Imorgon MÅSTE jag bli färdig med en inlämningsuppgift som jag inte ens har fattat vad den går ut på...

Årets "prisskörd " från årsmötet: Klubbmästare i dressyr 2013, prestationsmedalj i brons för våra resultat i dressyr förra året med tillhörande diplom och Gandhis gångartsutmärkelse från kvalitetstävlan i höstas. 2013 va ett bra år. Men jag har jobbat mej till allt ihop! Hoppas 2014 blirännu bättre!!

Igår va jag och Jazze på Habo och hopptränae för Jenny. Vi blev själva på våran träning då den andra tjejen hade avbokat sent. Lyxigt!

Vi började med att rida "Klockan" det är jättesvårt. Jag har svårt att rida på volt i galopp utan hinder. Jazze vill gärna hoppa längdhopp över hindren och jag kommer i lite obalans. Dussutom ska jag svänga mitt i allt ihopa. Det gick iaf från katastrofdåligt till mindre bra.

Sen skulle vi hoppa en evighetsbana. Snett igenom på en grind, långsida med oxer, andra långsidan med ett räcke med vattenmatta iunder och till sist snett igenom på en oxer. Innan träningen hade det varit några där och hoppat som hade dragit ihop oxrarna så dom va typ 20 cm långa. Så när Jenny drog isär dom så fötterna stod mot varandra istället så kändes dom JÄTTELÅNGA! Fast de egentligen var 80 cm som dom alltid är när man ställer dom så. Jag blev såklart jättenervös och red som en påse skit på oxrarna. Inget flyt i galoppen. Hoppena blir då knackiga och Jazze är ärlig och hoppar upp sej som tusan för att inte riva. Resultatet blir att säcken på ryggen flyger upp som ett uppånervänt U och landar som en säck potatis. Dessutom blir vägen efter allt annat än rak. Katastrof! Och hindrena va knappt 60 cm höga...

På't igen! Lite större galopp den här gången. Och så noga vägar. Rid rakt före och efter hindrena så det blir så lång väg som möjligt att förbereda sej. Forma runt innerskänkeln i svängarna och så rida med magen fram. Det blev mycket bättre och jag kunde slappna av lite mer. Det blir så mycket mer balancerat när jag sköter mina vägar och har lite mer galopp i honom.

Sen höjde hon bakbommarna på oxrarna 10 cm. Det knöt sej i min mage igen men med support från Jenny så red jag precis som förra gången och det blev mycket lättare än innan.

Sen höjde hon en gång till utan att säga till mej vad hon höjde till. Men mina falkögon såg att oxrarna nu låg på 80 cm. Men jag litar på Jenny så jag rider iaf. La upp rätt tempo och var supernoga med vägarna. Red fram med magen och vi hoppade lätt som en plätt! Genom att bara ändra på dom här små detaljerna så kändes det mycket tryggare att hoppa!

Vi hoppade banan 3 gånger på den här höjden och efteråt var jag så glad så jag satt på hästen och tjöt. Glädjetårar då förstås! Det är så mycket spänning som släpper. Tänk va lätt livet hade varit utan nerver...

I läxa till nästa gång har jag fått att lägga ut bommar i padocken som en bana. Sen ska jag träna på vägarna och att han ska forma sej ordentligt överallt och inte lägga sej på innerbogen.

Nu har jag anmält mej till Mariestads lokala ponnyhoppning i mars. LD, 80 cm. Vårat mål är att komma dit, göra en bra framhoppning och hoppa banan med bra vägar utan stopp. I förrgår kändes det som en omöjlighet men idag känns det faktiskt möjligt.

Den här hoppträningen kan jag leva på länge :)

Mitt senaste fynd på hästnet. I love JW :)