I söndags red jag övningen "klockan". Jag som är helt värdelös på avstånd älskar övningar på böjt spår. Då kan man styra lite vart man ska hamna så det blir rätt. Jazze har alltid haft högersidan som sin svåra sida. Han är som smör i vänstergaloppen, i högergaloppen ligger han ner i svängarna. Men efter Berits massager så har det helt plötsligt blivit högersidan som är den bästa. Då blir vänstersidan svår istället.

Jag värmde upp i alla gångarter och tyckte att jag hade en lösgjord häst. Sen gav jag mej på klockan. Vänstervarvet som jag tänkte skulle va vårt svåraste varv gick hur lätt som helst. Red utanför ibland och hoppade över alla 4 cavaletti ibland. Ibland tog jag tre, två, en o.s.v. 

Sen när jag bytte till höger så visade det sej att den inte va så stark som jag trodde. Det blev korsgalopp emelllan några cavaletti och han slängde sej på högerbogen hela tiden! Jag satt och duttade med min innerskänkel och försökte ha mest stöd i yttertygeln. Ganska svårt när man faktiskt ska svänga åt andra hållet... Till slut blev det ganska bra och då fick jag nöja mej. Jag skulle ju till jobbet. Denna eviga stress...

I Tisdags red jag ut. Jag red samma övningar som jag brukar göra. Han va inte alls så eftergiven som jag ville ha honom och jag försökte på alla möjliga sätt att få honom lösgjord. I skritten går bra, men så fort man går över till trav eller galopp så blir han styv i nacken. Hela tiden skjuter han ut högerbogen... Jag kände frustrationen komma.

På ett ställe i skogen finns en trevägskorsning. Mitt i den står en björk. Det blir en perfekt 15 m volt om man rider runt den. Så där red jag runt i säkert en kvart i både skritt och trav. Ytter tygel inner skänkel för att han INTE skulle trycka sej mot innerskänkeln. Jag fick säga "LYSSNA PÅ INNERSKÄNKELN!!" några gånger innan vi va överens. Sen travade han så fint och balanserat i båda varven. Frustade gjorde han också. Och genomsvett va han. Han håller på att sätta päls, så just nu är han lite extra stönig. Men det är inga världskrig jag kräver att han ska lösa. Bara att han ska lyssna på min innerskänkel. En basic-grej.

Idag tog vi tag i klockan igen. Men först kollade vi av gårdagens dispyt. Efter lite diskussion om innerskänkeln igen så både travade han och galopperade så fint så fint. Det blir verkligen skillnad. När han går emot min innerskänkel så ligger han ner runt volten. Men bara jag får bort honom där ifrån så han bär sej själv så blir det som att sitta på en helt annan häst. Han jobbar på. Och han frustar. Åh va han frustar! Och jag kan lätta. Men jag måste va med hela tiden. 4-5 galoppsteg, sen är han där och trycker med bogen igen. Och då är det bara att börja om igen.

Sen pustade vi lite innan vi tog klockan igen. Idag började vi i högervarvet. Det va ju det som va svårast igår. Jag koncentrerade mej bara på vägen och att han inte skulle lägga sej mot innerskänkeln. Hindrena va 40 cm höga så dom fick han ta sej över bäst han ville. Och gudars så bra det blev efter några varv. Bara en endaste liten korsgalopp fick vi in. Annars red vi hela "klockan" runt flera varv i balans, på tygeln, i rätt galopp och med 5 perfekta språng varje gång. LYCKA!

Vänstervarvet gick lätt som en plätt. Men visst får jag passa den där bogen som så gärna vill lägga sej mot min innerskänkel. Men inte alls som i högervarvet. Idag va en sån där dag då det är värt allt slit som följer med när man har häst. Idag går jag med lite lättare steg till skolan :)