Så va då helgen som vi har förberett i nästan ett års tid över. I helgen gick Fjord-SM av stapeln i Töreboda. Den här veckan har varit precis fullsmockad från början till slut. 

I måndags va jag i Töreboda och städade klubbstugan och fixade med allt möjligt. Likadant på tisdagen då det mobila stallet som vi hyrt anlände. Det vägde 5,4 ton och det tog 22 timmar att få upp det på 4 man. 

I onsdags va det dax. Dom första hästarna skulle anlända framåt eftermiddagen och vi hade 100 000 saker kvar att fixa. Jag och Samuel packade bilen full upp till taket, lastade in Jazze och hämtade pappas fyrhjuling och partytält på vägen till Töreboda. 

Alla boxskyltar skulle upp i stallet. Vatten skulle fixas. Gödselconteinern skulle komma på plats och alla avspärrningar skulle på plats. Vilkoret för att vi skulle få låna Töreshov av Töreboda Kommun var nämligen att det inte fick vistas några hästar på fotbollsplanerna. Det va våran största skräck under hela meetinget.

Vid fyra small det till och nästan alla 67 hästar som skulle stå i stallet anlände samtidigt. Och sen va jag fast i stallet hela kvällen. Det kom hästar hela tiden. Alla va inte nöjda med sin tilldelade box så det blev en hel del omflyttning. Jag tycker ju att hingstar som tävlar ska va så pass välhanterade så deras ryttare klarar av att leda dom förbi andra hästar. Men så är tydligen inte fallet... Till slut lugnade det ner sig och vi kunde sätta oss och grilla lite. Jag väntade fortfarande på två hästar som hade ringt och sagt att dom skulle komma. En kom 23.30 den sista kom 03.30 Dom hade åkt från Boden. Det är 112 mil enkel resa. Men dom va lika glada för det!

Kl.06.30 gick jag upp på torsdagen. Töreshovs vaktmästare hade nämligen 4 vattenspridare i gång på natten och stod dessutom med en vattenläcka på anläggningen. Detta gjorde att vattnet i duscharna tog slut. Liiite jobbigt när vi står med en camping full med gäster och 67 törstiga hästar i sommarvärmen! Min mobil ringde i ett. Kl 10 va vattnet igång igen. Katastrofen avvärjd.

Det va väldigt skönt att lägga ifrån sej telefonen en stund när jag skulle tävla dressyr. Jag hade inte ens hunnit vara nervös. Jenny kom och hjälpte mej. Och Jessica kom och hjälpte mej att putsa och göra i ordning Jazze. 

Tänk vilken tur att jag har sånna snälla människor runt mej! När jag bytte om till tävlingskläder rann svetten överallt. Det va 32 grader och stekande sol. Och rida utan kavaj va inte godkänt av domaren!

När vi klev in i ridhuset tittade jag upp mot läktaren. Törebodas medlemmar hade fått gröna funktionärströjor. Det va gröna tröjor utmed hela läktaren. Nu blev jag nervös! Benen blev spagetti och jag blev hård i handen. Jag bestämde mej för att trycka bort det och inte titta mer på läktaren. Tur att Jenny fanns där och hjälpte oss lite. Vi övade övergångar, längning och att vara kvar i formen. Sen va det dax, På med den svarta kavajen och ut i den gassande solen. När jag red in på banan fick jag se allt folk! Nervositeten kom igen! Stopp stopp stopp! Fokusera! Jag började rida fram inne på banan. Han kändes seg (vem var inte det i den här värmen?!) men svarade ändå på mina övergångar. Jag fick inte till längningen och galoppen blev seg, om än rätt galopp. Men det bästa av allt; han gick kvar på tygeln nästan hela programmet! När jag kom ut från banan ville jag bara kasta av mej alla kläderna. Jag va så varm!! Jazzes uppfödare Kattis kom fram och sa att det såg jättebra ut. Jag och Jenny gjorde en snabbanalys och va överens om att det va ett helt okej program, dom brister som blev är dom vi jobbar med.

Jenny väntade på protokollet, Jessica och Ola tog hästen och jag bytte om till klänning så fort jag bara kunde. Jenny kom med protokollet och först blev jag besviken. strax över 65% igen! Vi som red så fint! Jenny trodde inte att domaren skänkte bort poängen och trodde att det va ganska bra ändå. Jag ledde nämligen efter 5 ekipage. Jag trodde inte på det, man blir inte placerad på 65%. Punkt!

Precis då ringde min mobil IGEN. Det va sportreportern från MT som ville prata med mej. Högröd i ansiktet va jag, svetten bara rann och jag hade inte en droppe smink i ansiktet. Jag hade inte ens hunnit det. I panik kletade jag på lite mascara.

Det blev lite fel i artikeln. Jag avstod precisionsKÖRNINGEN inte precisionsridningen och elin tävlade i BRUKSRIDNING inte precisionskörning. Men man kan inte få allt ;)

Jag gick förbi resultattavlan och kollade när halva klassen hade gått. Jag låg fyra. Men jag visste att det va många starter kvar. Flera stycken som också va kvalade till SM-klassen i dressyr som går i LA. Jag räknade med att bli nerputtad. Men ändå går man där och hoppas. Framåt eftermiddagen gcik jag förbi tavlan igen. Jag låg fortfarande fyra!! 5 ekipage kvar, sju placerade. Du blir inte slagen av alla 5. Gå och byt om och hämta hästen. Panik! Jessica hade åkt hem. Vem skulle hjälpa mej att hålla alla grejer?!

Snart prisutdelning!

Ylva och Anki hjälpte mej att bära grejerna från husvagnen och mamma följde med upp till ridbanan. Mamma fick hålla Jazze medans jag sprang och kollade listan igen. Det är en stor bedrift av henne då hon är hästrädd. Nu låg jag femma! Tre ekipage kvar!! Herregud! Upp på hästen! Jag skrittade runt lite. Domaren och sekreteraren kom gående över planen. Klassen är slut! Mamma spring och kolla! Nu hade jag blivit nerputtad till sjätte plats. 

Så in på prisutdelning. Hela raden med ekipage var kvalade till LA-klassen, och där mitt i stod jag och Jazze som två små outsiders. Jag va stolt så jag kunde spricka!!

Stolt så jag kan spricka! Vår första placering på lokal nivå!              

Kvällen spenderade vi i våra grannars förtält. Lite vin och skitprat precis som det ska va!

Fredag flöt på till en början. Jag red ut i skogen med två andra. Jazze frustade flera gånger i traven. Han tyckte det va skönt att komma ut ur boxen en stund!

Sen blev det motgångarnas dag. Någon ringde från kommunen. Någon hade ringt in och klagat att det låg hästskit på gatorna runt Töreshov och hotade med polisanmälan. Suck! Hur svårt ska det va att sparka undan efter sin häst?! Samuel, pappa och Marcus fick ta fyrhjulingen ut och skotta skit. Sen hann vi bara sjunka ner i förtälten förrän det kom någon och klagade på att det fanns för få skottkärror. Innan det hade jag fått skäll av en stressad funktionär också. Då kände jag att jag ville skita i Fjord-SM och åka hem...

På lördag morgon började telefonen ringa innan 7 på morgonen. Precisionsbanan va inte färdig och det va kaos överallt! Fick kasta mej ut och bära bommar och hjälpa banbyggaren att bygga bana. Jazze fick jag springa förbi och kasta in lite hö till i farten nästan. Halv 10 hann jag springa äntligen in och äta lite frukost. Samuel va ute sen kl 6 och sladdade dressyrbanan innan start. Vilken klippa han är...

Efter det tog jag ut Jazze så han fick beta en stund. När jag skulle vända på mej för att gå tillbaka till boxen så blev jag helt svimfärdig. Jag fick stanna och sätta huvudet mellan benen flera gånger. In med hästen i boxen och la mej på mattan i förtältet. Jag mådde illa och va fortfarende helt snurrig. Jag ringde räddaren i nöden, mamma och pappa, som som tur var precis hade parkerat bilen. Mamma kom med salta kex och vattenmelon. Jag kunde knappt äta något för jag mådde så illa. Mamma placerade mej i skuggan med en blöt handuk över pannan. Jag va helt nockad! Det kom folk och frågade saker hela tiden. Jag blev lite bättre men kunde knappt sitta upp. Det bara snurrade. Jag skulle ha byggt hoppbanan där på förmiddagen men det va inte att tänka på. Ännu en gång räddade alla underbara människor runt mej upp situationen. Dom släpade hinder allihop. Pappa tyckte banbyggaren va lite väl petig som mätte hindren i båda ändar. Han frågade om dom inte behövde kryssmäta också så det verkligen blev rakt?! Banbyggaren uppskattade inte pappas skämt ;)

En timme innan min hoppklass började tog jag mej upp på darriga ben. Jag gick banan och bestämde att jag skulle rida fram och om det kändes bra så skulle jag hoppa. Jag blev boostad med mer salta kex, resorb och dextrosol. Hästen blev iordninggjord, Jessica kom och putsade mina stövlar och hjälpte mej på framridningen. Det kändes rätt okej. Jag red fram och gasade på i galoppen. Jazze kändes pigg och svarade bra. Jag gick ut på framhoppningen men där orkade jag inte mer och fick kasta in handuken.

Jag va så besviken!! Här har jag dragit ett helt fjord-SM till Töreboda och så blir jag dålig och kan inte vara med! Jag va så besviken så tårarna kom! Men jag hade ingen ork i kroppen. Hade vi ridit in på banan hade vi antagligen fått en massa stopp för att jag inte hade fått honom att galoppera ordentligt. Hade han börjat stoppa så hade vi tagit ett jättestort steg tillbaka i hoppningen. Det hade inte varit alls bra och jag försökte glädja mej åt min placering i dressyren istället. Men just då va besvikelsen FÖR STOR. Faan alltså...

En besviken ryttrare...

Elin jag och Lovisa som tävlade i hoppningen för SKBFF

När vi satt i förtältet på eftermiddagen så får vi höra galopperande hovar på andra sidan stallet. Alla flög upp ur sina stolar! Fotbollsplanerna!! Men den lösa pållen kom farande runt stallet till oss så den va snart infångad och fotbollsplanerna förblev intakta. Phu!

På kvällen var det SM-middag. En väldigt trevlig tillställning men jag va fortfarande helt matt. Efter det tog mamma och pappa med Jazze till Torsö så han fick komma ut i hagen. Han va nöjd!

Idag har vi haft hoppklasser hela förmiddagen. Efter det skulle alla mocka ur sina boxar som vi skulle kontrollera innan dom fick åka hem. Det kändes som jag sprang 1000 varv i det där stallet. Men jag fick hjälp av flera andra så det gick bra. Det va ganska skönt när sista transporten rullade ut genom grinden på Töreshov. 

Nu när vi kom hem så kastade jag mej i poolen efter regnet. 20 grader i luften och 26 grader i poolen. Jag har haft det sämre alltså ;)

Glest mellan inläggen just nu...

I torsdags va jag och tränade för Jenny. Det gick kanonbra! Jobbade på volten och sen ut på spåret. Kvar i formen och jämn på båda tyglarna. Lycka!!

I går satt jag som på nålar. Antagningsbeskedet från högskolan skulle publiceras på eftermiddagen. 12.57 hade jag uppdaterat sidan säkert 100 gånger och tillslut så kom beskedet. Jag har sökt 4 program. Jag hade inte kommit in på nått av dom. Besvikelsen slog mej som en käftsmäll. Även om jag vetat att mina betyg och högskoleprovspoäng inte riktigt skulle räcka till, så går man ju ändå där och hoppas. Jag står som reserv. Men jag har plats 91 på det programmet jag helst vill gå. Dom tar in 86 st från den urvalsgruppen. Så tekniskt sett måste alla som är antagna tacka nej, plus alla reserver, plus 5 till, för att jag ska få en plats. Ni förstår ju vilken liten chans jag har!

Nu har besvikelsen lagt sej lite. Idag har jag och jazze varit på uddetorp på en kurs i visning av häst vid hand. Vi kunde redan det mesta men det är bra med repetition.

På eftermiddagen har vi badat i poolen och jag har fixat med jordgubbslandet och tvättat ur transporten. Effektiv men lugn eftermiddag :)

Hoppträning för josse igår. Det gick så himla bra!! Uppvärmningen gick bra. Jag tycker vi har tagit ett stort kliv framåt sen vilan. Och josse höll med. Sen gjorde vi övningen med bommen igen. En ensam liten bom på volten. Och sen räkna galoppsprång. 23 språng, 19 språng, 21 språng eller 22 språng.

Nästa övning va bom-5 galoppsprång -räcke -5 galoppsprång -bom. Jazze tryckte ut bogen åt höger några gånger, men jag fick mina 5 språng både före och efter. Josse höjde räcke, och jag hoppade ändå.

Sen gjorde vi nästan samma övning på andra långsidan, bom-5 galoppsprång -oxer. Det gick också jättebra.

Till slut blev det en bana. Först bommen och oxern, snett igenom på en oxer, andra långsidan med bommarna och räcket och sist snett igenom på en grind.

Det gick kanonbra, så josse höjde lite till. Nu låg hindren mellan 80-85 cm. Jag kände nervositeten komma bubblande, men jag har lärt mej att ta kontrollen över den nu. Tryck tillbaka den bara, och fokusera på vad jag ska göra. Banan gick kanonbra igen och jag va så stolt och nöjd så jag kunde spricka när vi va färdiga! Jag har utvecklats, Jazze har utvecklats, VI HAR UTVECKLATS!!

Det har inte blivit nått bloggat på ett tag. Jag går runt och oroar mej för en sak. Och när man har nått som gnager så är det svårt att koncentrera sej på nått annat.

Man blir bitter. Idag till exempel ringde det en telefonförsäljare till min mobil 9.05 Telefonförsäljare triggar igång mitt humör direkt! Jag hatar när dom ringer.

Och igår kom en av mariestads gangsters in på jobbet och köper cigaretter. Öppnar paketet och släpper skräpet på disken och går ut. Jag höll på att gå i taket!

Sen idag så fick jag se på tdb att vi får tävla mot fjordingar som tävlar fei-dressyr i LC -klassen på SM. KUL att alla har en rättvis chans...

B L Ä.....