I lördags va jag och jazze på lokal dressyr i Gårdsjö. Extra roligt då 8 av 22 hästar va fjordhästar! Jag och Marlene sadlade Jazzeoch sen gick Marlene med honom medan jag jklädde på mej själv. Sen hittade jag inte Marlene och Jazze. Dom brukar va lätta att se eftersom Jazze brukar va enda fjordingen på hela tävlingen. Men hör kryllade det av gula hästar!

På framridningen gick Jazze bra. Jag började med att galoppera och öka på långsidorna. Han svarade jättebra! Sen gjorde jag mina övergångar och övade serpentiner med övergångar. Han svarade jättebra både bakåt och framåt.

Sen red vi upp till colecting ring. Marlene tog mitt spö. Och Jazze hade somnat. Det hände ingenting! Jag galopperade så gott jag kunde i den lilla lilla inhägnaden. Sen fick jag komma in på banan. Full galopp innan jag fick startsignal. Gjorde lite övergångar igen. Och sen galopp igen. Han svarade ganska bra ändå. Sen blåste domaren i visselpipan och jag gjorde en volt och red upp på medellinjen. Jag kände redan där att jag kommer få bära hästen runt det här programmet. Mina ben trummade som trummpinnar. Det kändes som om vi aldrig kom fram till kortsidan. Jazze gjorde vad han skulle där han skulle. Men med noll framåtbjudning. Jag va så besviken när jag red ut. Besviken på mej själv. Att jag inte reder ut det. Han gick ju så bra på framridningen... Sen kom procenten ut i högtalaren. 62,41%. Bah! I november red vi på 65%. Vi brukar ligga runt där. Jag låg i ledning väldigt länge. Sen blev jag nerpetad till andra plats. Även om jag vet att man inte blir placerad på 62% på lokaltävling så går man ju ändå där och hoppas in i det sista. Jag är bara mänsklig. När näst sista ryttaren red så förstod jag att den skulle vinna. Va dum man känner sej när man står där och hoppas att hästen ska bli lite rädd för någonting. Mina aningar stämde. Den hästen vann. Jag blev nerpetad till tredjeplats och det va två placerade. Jag ville bara knyckla ihop protokollett och åka hem. Hade jag lyckats rida på 65% som jag brukar så hade vi slagit tvåan sim hade 64%. Men när besvikelsen lagt sej lite så kändes det bättre. Vi kom iaf trea. Bäst av dom gula i Klassen:)

Innan vi åkte hem hälsade vi på Jazzes storebror Nytorps Jimmy som startade LA och klarade sitt andra kval till fjord-SM. Det är så roligt att träffa hans syskon och höra hur dom är!

I lördagskväll fick Samuel äntligen hem sin grävmaskin som han har köpt. I söndags fick t o m jag provköra den:)

Nu ska jag ringa Kina. Jag får känslan av att något är fel med Jazze. Han har alltid varit så fin i vänstervarv. Men nu vill han inte alls böja sej lika fint till vänster.

Så nu ska Kina få kolla tänderna. Och på fredag ska vi kolla så sadlarnu passar. Mvh en hönsmamma