Idag har jag och Jazze varit på lokal ponnyhoppning i Mariestad. Det var meningen att pappa skulle följa med. Men igår när jag putsade mina grejer och va så nervös så jag trodde att jag skulle spy så smsade Josse att hon kunde följa med. Så i morse när jag vaknade var jag förvånansvärt nog bara LITE nervös. Jazze märkte att det va nått på gång när jag började borsta svansen och greja i boxen. Han slutade t o m äta. Då är det en fjording vi pratar om...

Väl på plats så gick jag banan 100 ggr. Försökte stega relaterade avstånd så gott jag kunde. Sen kom Josse och vi gick banan en gång till. Ett av mina stegade avstånd stämde.... Sen red jag fram nere på stora grusbanan och Josse höll koll på framridningen när det va min tur att gå in. Två innan jag fick komma in ringde hon till mej så jag va på plats i tid. Gud va smart! Framhoppningen gick galant med Josses hjälp. Det va den jag hade varit mest nervös för.

Sen var det min tur. Man fick gå in och rida runt medans ryttaren innan hoppade banan. Men när jag kom in så fanns ingen ryttare där. Hon innan mej hade inte kommit till start så jag fick köra direkt. Så jag satte fart! Fortfarande bara lite nervös.

För dålig galopp i svängen gjorde att en bom föll. Direkt efter målgång fick man göra en omstart. Vi hade kommit överens om innan Josse och jag att om jag inte va felfri så skulle jag göra en omstart. När domaren frågade om jag ville göra det så kände jag mej helt svimmfärdig. När jag tänkte efter så hade jag nog inte tagit många andetag under hopprundan. Men jag satte fart igen! Änne mer galopp den här gången!

När vi susade in i mål utan att några bommar hade trillat så va tårarna inte långt borta. ÄNTLIGEN en felfri runda!! Tyvärr får man ingen rosett för en omstart men vad gör det?! Jag har svävat på moln hela dagen. Nu ska jag leta flera tävlingar!