Idag är första dagen på mitt jullov. Eller ja... Jullov och jullov, jag jobbar 10-18 i Önskabutiken varje dag ända fram till jul. Nu behöver jag inte åka till Skövde förrän 7 januari då vi börjar igen. Tills dess har jag en inlämning och 5 texter som jag ska läsa och förstå. Så jullov kanske är fel att kalla det. Jag som har jobbat i servicebranchen i 8 år är van att jobba under julhelgen. Men i år ska jag vara ledig 24,25 och 26 december. Det ska bli så SKÖNT!!

Den här veckan i skolan har varit hård. Examinerande seminarium i både måndags och tisdags i olika ämnen och onsdag och tordag har vi suttit med en gruphemtenta som ska in snart. Att göra en hemtenta är inte så svårt. Att göra det i grupp när 4 olika viljor ska få som dom vill är svårare. Men nu ska den bara korrekturläsas av alla innan vi skickar in den. 

I förrgår va jag hembjuden till min klasskompis som bjöd på glögg och pepparkakor.

Vi är ett gäng på 5 tjejer som har blivit väldigt tajta och det är så himla kul! Det är tufft på högskolan ibland, både resvägen dit och hem och själva undervisningen. Men allt blir så mycket lättare när man har några andra som sitter i samma sits som jag att dela allt med. Dom måste också förstå de där svåra böckerna och krångliga föreläsningarna.

Som här om dagen när jag kom in i föreläsningssalen på morgonen, 2 min innan vi börjar, med andan i halsen och hela klassen redan sitter där. Vart ska jag sitta? Och så ser jag hur mina kompisar viftar med armarna. "Madde! Här kan du sitta! Vi har hållt en plats åt dej!" 

Då känns allt så mycket lättare :)

Och vi får lära oss så himla mycket bra saker i skolan!

Igår hade vi en föreläsning och kriser och katastrofer. Hur kroppen reagerar vid kris, hur den som är hårdast drabbad kanske inte är den som behöver mest stöd, att chocken kan komma långt senare och om hur människor bearbetar trauman. En del gråter hejdlöst och vill prata och älta medans andra inte visar några känslor alls men ändå bearbetar deom på samma sätt.

Och här omdagen hade vi en annan föreläsning om avvikelse. Vem bestämmer vem som är avvikande? Den som är normal? Men vem är normal? Och den föreläsaren vi hade då har jobbat med nästan allt här i världen: Han har skrivit massor av böcker, han har jobbat på behandlingshem, han utbildar chefer, han har varit psykolog, han har jobbat på fängelset Hall. Han va helt underbar! Björn NIlsson heter han. Han förklarade så himla bra! Och enklelt! Hur människor som leder av psykiskastörningar har som ett stort garnnystan i huvudet. Men man hittar inte ändan för att kunna reda ut det. Det finns liksom ingen väg ut.

Det är därför man, när man går till en psykolog eller psykoterapeut, får berätta sin historia om och om igen. För när man berättar om sina problem för någon annan berättar man även för sej själv. Man kommer till insikt. Man skapar liksom ordning i kaoset. Helt fantastiskt!

Att börja läsa på högskola är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv!