Fredagkvällen tillbringade jag och Samuel i stallet med att schamponera Jazze. Fredagsmys när man lever ihop med en hästtjej ;) Jag hade ridit tidigare på dagen och hade en jättebra känsla. Han va jättefin!

Lördag morgon lastade jag Jazze och åkte till Gårdsjö och Ridklubben Gullhov. Min gamla ridklubb där jag har gått på ridskola hela min uppväxt. Idag hade jag lejt in proffshjälp. Jessica, hennes syster Veronica och mitt fadderbarn Lucas, 4 år kom och va hästskötare. Dom va lite sena för mamma hade ju faktiskt LOVAT Lucas att han skulle få ha med morötter till Jazz. Detta hade mamma glömt, men det hade INTE Lucas! Så det va bara att åka till ICA på vägen och köpa morötter. När dom kom så fick jag hjälp med att göra iordning Jazz.

Sedan satt dom på altanen och fikade medans jag red fram. När jag satt där på framridningen så hör jag någon som ropar:"Madde! Madde! Rid fortare Madde!"    Jazze kändes fin på framridningen. Svarade frammåt för skänkeln och va lösgjord och fin. 

Själv tyckte jag att det gick rätt så bra. Men ändå vågar jag inte ens gissa vad jag hade fått för procent. För jag har tyckt att det har gått bra förut och då fick jag 57%...

När dom ropar ut i högtalaren att Madelene Jansson fick 67% höll jag på att sätta bullen i halsen. What?! Vi skyndade oss att hämta protokollet och mycket riktigt hade vi fått 67,04% trots att vi fattade fel galopp och hade fått en 3:a. Vi gick in på en tredjeplats i klassen, det va fyra placerade. Där låg vi tills näst sista ryttaren red. Då blev vi nerputtade till fjärdeplatsen.

En ryttare kvar... Jag mådde illa. Skulle det bli placering eller skulle historien från Falköping upprepa sig igen? Men den här dagen hade vi tur och vi knep den sista placeringen. Jag va så glad så glad!! På prisutdelningen visar det sig att tvåan har 182 poäng, trean har 181,5 poäng och jag har 181 poäng. Tänk om vi inte hade fattat den där galoppen fel. Då hade jag blivit tvåa istället för fyra. Men va gör det? Jag fick min rosett och min fina plakett. Och Jazze fick hela morotspåsen av Lucas. ÄNTLIGEN LITE FLYT!!!!

Det bästa av allt var när domaren delade ut mitt pris till mej så sa hon "Den här är du verkligen värd idag. För idag red du så bra!"   

Mina fina plaketter. Tänk va mycket arbete, slit och tårar det ligger bakom dom här...  

Jag har en downperiod nu. Det tar tid att anpassa sej till högskolelivet. Böckerna är på engelska och jag hinner med att läsa långt ifrån allt vi ska hinna med. Allt är svårt och krångligt. Jag vet dessutom inte om jag får tillgodoräkna mej några kurser som jag har läst sedan tidigare. Om jag får det så får jag bara halvt studiebidrag. Därför jobbar jag så mycket jag bara kan plus all läsning i dessa svåra böcker.

Att ha så här osäker inkomst plus att jag inte hinner med läsningen gör mej fruktansvärt stressad och orolig. När jag blir stressad så blir jag sur, grinig, irriterad, kalla det va ni vill. Detta speglar av sej på allt jag gör. Hela tiden hänger det över mej. Jag va och tränade för Josse i tisdags. Det gick halvbra... I lördags skulle jag rida Jazze på banan inför dressyrtävlingen dagen efter. Det gick åt helvete med en bresladd. Jag försökte rida som vi tränade på på träningen men jag fick inte till det alls. Jag blev mer och mer frustrerad och Jazze blev bara orolig av mitt sätt. Han bajsade löst flera gånger. Han fattade inte vad jag ville få fram och det blev bara pannkaka av alltihopa. Jag slet i över 1½ timme. Det är inte så man vill att det ska kännas dagen innan tävling...

Sen packade jag alla grejer innan jag skyndade mej hem och läste igen. 

Söndag morgon. Hade start i Falköping 8.16 så 5.30 möttes jag och Jessica i stallet. Kopplade på transporten och det är kolsvart. Inte en lampa lyser. Försöker jickla på kontakten men utan framgång. Tillslut får jag tag på en stjärnmejsel och skruvar upp locket för att kolla i kontakten. Men först körde jag skruvmejseln rakt i tummen. Lyckas pilla tillbaka en kabel som har lossnat och tillslut funkar alla lampor utom höger blinkers. Det får gå ändå! På med plåster, borsta och fläta Jazze, in med alla grejer och iväg. 

Vi är i tid ändå. På min gps i telefonen har jag hittat "Falbyggdens ridsportcenter" det måste ju va ridklubben tänker jag. Men gps:en leder oss ut på en grusväg och "Flabyggdens hästsportcenter" är en bodgård mitt ute i skogen. Faan... Tillslut lyckas vi hitta rätt väg och 25 min innan start sitter jag på hästen och skrittar mot framridningen. När det är 10 min kvar ropar dom att jag måste gå ner till framridningen. Redan? Med en häst som är allt annat än uppvärmd skrittar jag ner till framridningen. Collectingring är så liten så det inte ens går att trava. Dessutom är det start utifrån banan. Något vi aldrig har gjort förut så jag får improvisera. Jazze går och stretar och går t o m utåtstäld genom vissa hörn. Dessutom ska hästen som red innan mej skritta runt banan för att min häst inte ska känna sej ensam. Detta har tyvärr motsatt effekt på Jazze. Han har inget emot att va själv, däremot går han och sneglar vad den andra hästen gör hela tiden. Ofokuserat och katastrofdåligt. Efteråt är jag missnöjd. När jag får pappret vet jag inte vadf jag ska säga. Tittade hon ens på rätt ekipage? Sen när sitter jag korrekt??  

Vi ställer in Jazze och går och fikar. Standarden i den här klassen är inte så hög. Jag kommer andra utanför placering på dessa procenten... Jag sitter och tänker. Idag när jag är så disträ så får mitt mål till nästa klass bli att rida på bättre än 62%. Allt över 62% är bra.

Till nästa klass tar vi ut Jazze i tid. Jag hinner rida fram i 50 min. Det är framridning till 3 klasser samtidigt på samma ridbana. Folk rider överallt. Dessutom tycker dom att det är en bra idé att ha en prisutdelning mitt på denna framridning! Hallå eller?! Jag fick bättre ordning på Jazze nu iaf. VI han och rida fram i collectingring en ganska bra stund. Då mjuknade han väldigt bra och jag kände igen min gamla Jazze igen. Jag hade en bra känsla när jag red upp på medellinjen för att börja programmet. Lika nöjd va jag när jag red upp på linjen när jag var färdig. Det här blev så bra som det kunde bli idag! 

Vi belönades med 65,714%. En procent som jag inte lyckats få sedan innan jag köpte dressyrsadeln. Vi låg på placering ända till det va 3 kvar i klassen. Då blev vi nerputtade. Min vanliga tur...

Idag har jag inga föreläsningar men jag är ändå i skolan för vi ska jobba med vårat grupparbete. Dock en timme för tidigt för att tjejen som jag samåker med började en timme innan mej.

I går tränade jag och Jazze bruksridning. Det är DM i skaraborg i november och då ska vi va med. Det är första gången så vi har mycket att träna på. Igår tränade vi på att trampa på brunnslock, gå över bommar utan att riva, backa ett steg i tage, gå över en pressning och på och avstigning från en pall.

Eftersom vi aldrig har tränat varken backning eller kliva på brunnslock förut så började jag att gå bredvid honom på marken och lärde honom innan jag hoppade upp på ryggen. Han fattar väldigt snabbt alltså! Likadant pressningen hade han aldrig sett förut. Jag trodde jag skulle få hålla på länge innan han skulle gå över den, men han smakade lite på den och sen traskade han över. Inga problem matte sa han!

I lördags va vi även en sväng på skördefesten i Hajstorp. Vi träffade familjen Kling och jag och Harry åkte tramptraktor och åt munkar. Köpte även the på lösvikt. Åh va gott det va!!

Förövrigt gick våran tvättmaskin sönder igår. Jag hade väntat in i det längsta med att tvätta mina skolkläder. Jag fick kasta mej hem till mamma och pappa och lämna tvätten. Madelene "sista-minuten" Jansson har gjort det igen...

I söndags red jag övningen "klockan". Jag som är helt värdelös på avstånd älskar övningar på böjt spår. Då kan man styra lite vart man ska hamna så det blir rätt. Jazze har alltid haft högersidan som sin svåra sida. Han är som smör i vänstergaloppen, i högergaloppen ligger han ner i svängarna. Men efter Berits massager så har det helt plötsligt blivit högersidan som är den bästa. Då blir vänstersidan svår istället.

Jag värmde upp i alla gångarter och tyckte att jag hade en lösgjord häst. Sen gav jag mej på klockan. Vänstervarvet som jag tänkte skulle va vårt svåraste varv gick hur lätt som helst. Red utanför ibland och hoppade över alla 4 cavaletti ibland. Ibland tog jag tre, två, en o.s.v. 

Sen när jag bytte till höger så visade det sej att den inte va så stark som jag trodde. Det blev korsgalopp emelllan några cavaletti och han slängde sej på högerbogen hela tiden! Jag satt och duttade med min innerskänkel och försökte ha mest stöd i yttertygeln. Ganska svårt när man faktiskt ska svänga åt andra hållet... Till slut blev det ganska bra och då fick jag nöja mej. Jag skulle ju till jobbet. Denna eviga stress...

I Tisdags red jag ut. Jag red samma övningar som jag brukar göra. Han va inte alls så eftergiven som jag ville ha honom och jag försökte på alla möjliga sätt att få honom lösgjord. I skritten går bra, men så fort man går över till trav eller galopp så blir han styv i nacken. Hela tiden skjuter han ut högerbogen... Jag kände frustrationen komma.

På ett ställe i skogen finns en trevägskorsning. Mitt i den står en björk. Det blir en perfekt 15 m volt om man rider runt den. Så där red jag runt i säkert en kvart i både skritt och trav. Ytter tygel inner skänkel för att han INTE skulle trycka sej mot innerskänkeln. Jag fick säga "LYSSNA PÅ INNERSKÄNKELN!!" några gånger innan vi va överens. Sen travade han så fint och balanserat i båda varven. Frustade gjorde han också. Och genomsvett va han. Han håller på att sätta päls, så just nu är han lite extra stönig. Men det är inga världskrig jag kräver att han ska lösa. Bara att han ska lyssna på min innerskänkel. En basic-grej.

Idag tog vi tag i klockan igen. Men först kollade vi av gårdagens dispyt. Efter lite diskussion om innerskänkeln igen så både travade han och galopperade så fint så fint. Det blir verkligen skillnad. När han går emot min innerskänkel så ligger han ner runt volten. Men bara jag får bort honom där ifrån så han bär sej själv så blir det som att sitta på en helt annan häst. Han jobbar på. Och han frustar. Åh va han frustar! Och jag kan lätta. Men jag måste va med hela tiden. 4-5 galoppsteg, sen är han där och trycker med bogen igen. Och då är det bara att börja om igen.

Sen pustade vi lite innan vi tog klockan igen. Idag började vi i högervarvet. Det va ju det som va svårast igår. Jag koncentrerade mej bara på vägen och att han inte skulle lägga sej mot innerskänkeln. Hindrena va 40 cm höga så dom fick han ta sej över bäst han ville. Och gudars så bra det blev efter några varv. Bara en endaste liten korsgalopp fick vi in. Annars red vi hela "klockan" runt flera varv i balans, på tygeln, i rätt galopp och med 5 perfekta språng varje gång. LYCKA!

Vänstervarvet gick lätt som en plätt. Men visst får jag passa den där bogen som så gärna vill lägga sej mot min innerskänkel. Men inte alls som i högervarvet. Idag va en sån där dag då det är värt allt slit som följer med när man har häst. Idag går jag med lite lättare steg till skolan :)

I går morse när jag åkte till Skövde så va jag mer nervös än när jag sjkulle starta Fjord-SM. Alla har ju hört om nollningen på högskolan. Alla har ju sett filmen Ondskan...

Väl där så va det invigningstal och uppträde. Sen skullle alla gå till sina klasser. Faddrarna stod och höll upp skyltar med programmens namn på. Tillslut vågade jag hälsa på tjejen brevid. Det visade sej att hon också va från Mariestad. Världen är bra liten alltså :)

Sen fick vi gå in i ett klassrum och den programansvariga läraren hälsade välkommen och berättade om programmet. Det här blir nog bättre än jag tänkt tror jag. 

Sen kom faddrerna inspringande igen och gapade och sjöng. Nu blir det som i ondskan-filmen tänkte jag... Men det blev inte så farligt. Vi fick en inplastad lapp att ha runt halsen. Vi skulle skriva vårat namn, ålder, favoritverktyg och lite annat. Lapparna måste vi ha på oss varje dag i två veckor. Sen visade faddrarna runt oss på skolan. Det är så mycket nytt så man kommer ju inte ens ihåg hälften. 

Sen hade vi lite lärakännalekar.

I Bolongerskogen ställde dom hela klassen på en stenmur och där skulle vi ställa oss först i längdordning och sen i namnordning utan att prata med varandra. Det klarade vi inte så då fick vi göra 15 armhävningar som straff. Värre än så blev det inte idag. Sist visade faddrarna runt i stan.

På kvällen va det kick-off-fest. Men den orkade jag inte gå på. Det är så mycket nytt. Jag va helt slut. Det blir fler chanser. Den här veckan är det fest onsdag, fredag och lördag också. Så jag hinner nog