I lördags va jag och Jazze på hopptävling i Askersund. Marlene va snäll och följde med. Hon tog dessutom jättefina kort på oss! :)

Vi kom dit och jag gick banan i dagens första klass som var Lätt E, alltså 70 cm för D-ponny. Det bästa med ponnytävlingar är att man får gå banan på B-ponnyhöjd. 50 cm höga hinder är lagom för en nervös D-ponnyryttare! Lätt bana, långsidor och snett igenom. Sista hindret fick man välja ett helvitt hinder eller ett blått räcke med vattenmatta under. Jag tänkte ta vattenmattan. Han har aldrig kollat på sånna förut.

Sen började jag rida fram på framridningen. 100 ponnyryttare som red åt olika håll. Dessutom en ponny med röd rosett i svansen som rätt som det var la i högsta växel bakåt. Jag försökte rida i min lilla bubbla. Galopperade och testade så gasen fungerade på långsidan. Och det gjorde den.

Sen in på framhoppningen. Madde fick spagettiben och höll på att krocka med en ryttare när jag galopperade på spåret för jag just då inte kom ihåg vad som vilket som va höger och vilket som va vänster. Tur vi hade fjordingar båda två som inte hetsar upp sej så mycket. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt och red vidare.

Skärpning Madelene...

Sen började jag hoppa fram. Marlene va med och hjälpte mej att höja och sänka. Jazze va på hugget. Han tog tag i hindren på ett jättebra sätt. När vi red mot oxern på fullhöjd (fasansfulla 70 cm) så kände jag hur han bara väntade på att vi skulle hoppa. Vilken bra känsla!

Sen var det dax att gå in på banan. Inte så farligt nervös än. Man fick gå in och gå runt medans ryttaren innan hoppade och jag han och gå runt nästan alla hinder. Tre varv runt vattenmattan. Jazze tittade mest på alla människor och såg nog inte ens hindren jag försökte visa honom. Sen va det min tur och jag satte fart. Red en hel långsida i galopp och gasade ordentligt innan jag startade. Jazze va på hugget och mot första hindret belv han nästan lite stark. Han drog som bara den! Tyvärr startade vi så snabbt så Marlene missade första hindret.

Vi kom lite nära andra hindret (då jag fick syn på Jazzes uppfödare som stod på läktaren) och till 7an blev det några travsteg. Annars är jag nöjd! Jag va så nervös så när vi gick i mål så visste jag inte om vi va felfria eller inte. Men det va vi och vi fick en rosett. Dessutom såg jag på startlistan att vi red på 54 sek och maxtiden va 72 sek. Woho!! Duktiga Jazze! Och duktiga Madde!!

Sen han vi ställa in Jazze i transporten lite och titta på Jazzes lillebror Junos som hoppade som C-ponny. Sen va det dax igen. Vi skyndade att ta ut för dom va ganska snabba. Men sen skulle dom ha bangång mitt i alltihopa och det drog ut på tiden. Jag red bara fram lite kort och kollade så gasen fortfarande funkade. Och det gjorde den. Sen in och hoppa fram. Spagettibenen kom tillbaka men vi redde ut det bra ändå. Jag hoppade räcket en gång och oxern en gång. Jazze va med men kröp intill. Men han tog i och krängde sej över ändå...    

Jag red på direkt igen. Gasade på långsidan och hoppade en gång till.

Nu gick han av lite stort istället men han hoppade så snällt så.

Sen va det dax att gå in på banan igen. Nu med ännu mer spagettiben. Och vad som hände då kan ni se här nedan...

Ehh...Va?? Avständ?? Vad hände? Vad gjorde jag för fel? Jag fick dessutom gult kort och skulle komma upp till domartornet tillsammans med min målsman innan jag åkte hem. Okej... Men vad gjorde jag för fel? Jag tillrättavisade min häst för han stannade på ett hinder. Tre rapp på bogen i direkt anslutning till olydnaden. Får man inte det?? Att slå sin ponny inför varje hopp eller slita dom i käften är helt ockej men inte säga till den när den stannar... Lite lätt förvirrad gick jag ut. Jazze vann för han stannade ju och behövde inte hoppa en gång till. Hade gärna velat hoppa en gång till så jag hade kunnat berömma honom efteråt. Det är ju lite så det funkar. Efter en bestraffning SKA det ju komma ett beröm när hästen gör rätt. Men jag vågade inte ens gå till framhoppningen och hoppa ett hinder. Jag va ju avstängd! Va nu det betydde.

Innan vi ställde in Jazze så ville hans uppfödare ta kort på han och brorsan ihop. Hon tyckte iaf inte att jag gjorde fel. Klart jag måste få säga till honom när han stannar! Skönt det iaf.

Sen gick jag upp till domartornet (dock utan min målsman då jag är 28 år...) och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mej. Skulle jag få en utskällning? Böter?? Och VAD betyder gult kort?? När jag kom upp i domartornet va domaren inte alls arg. Hon förklarade att jag såg så arg ut när jag slog med spöt. Det va jag också sa jag. Hade vi kommit tokigt på hindret så hade jag absolut förstått om han hade stannat. Men nu låg vi bra och han stannade ändå. Jag är där för att utbilda honom och jag måste ju få säga till honom när han gör fel. Jag förstår att du va arg sa domaren men du får inte bli så arg.

Nu har jag läst på i TR och där står det att "en bestraffning får aldrig spegla en ryttares humör." Och det gjorde den ju så klart. Framhoppningen hade gått jättebra. Dom två första hindrena i 80 cm-klassen gick också jättebra. Vi kom perfekt på oxern (som för övrigt såg precis likadan ut som i förra klassen) och han nitar ändå. Klart jag blev arg!

I TR står att "vid en olydnad får hästen göras uppmärksam genom ett lätt slag på bogen eller flanken". Isåfall hade jag lika gärna kunnat klappa honom på halsen när han hade stannat. Så mycket bryr han sej om det. Men det vet ju inte domaren. Regler är regler och nu får jag väl vänta på att få hem mitt gula kort på posten då. Får man tre gula kort inom en viss tid så blir man avstängd. Jag kommer aldrig mer våga använda spöt på tävling...

Jag är mest besviken för att det gick som det gick, när det gick så BRA på framhoppningen! Men det är bara att bryta ihop och ta nya tag...

Ikväll på träningen så hoppade vi först ett litet sockerbitshinder på medellinjen i galopp. Varannan gång höger, varannan gång vänster. Lätt som en plätt tyckte jazze. Det är ju den övningen vi brukar värma upp med hemma. Sen gick vi över till en studsserie med 6 sockerbitshinder. Det gickganska bra. Sen skulle vi rida en liten bana. Räcke snett igenom, studsserien, kryssoxer på andra långsidan, och så studsserien åt andra hållet. Sen höjde Jenny upp så alla hinder låg på 80 cm. Nu skulle vi börja på oxern från fel håll. Som nu va ett räcke utan bakbommen. Sen ta det andra räcket snett igenom. Sen kryssoxern och avsluta med oxern från rätt håll som nu hade fått tillbaka sin bakbom igen. Jag red som om jag vore på tävling. Jag tog beslut, jag satt på plats och fick bra avsprångspunkt på alla hinder. Det gick så himla bra!!

Sen höjde Jenny alla hinder till 90 cm, kryssoxern va nästan 95 cm. Några centimeter hit eller dit kanske inte verkar så viktigt. Men för mitt självförtroende är det väldigt viktigt! Jag hoppade dom båda räckena och kryssoxern lätt som en plätt. Vilken känsla när han hoppade kryssoxern och han verkligen tog i.  Jag såg nästan undersidan på framskorna. Så härligt! Vi flög!!

Sen mot nästa oxer som va 80 i fram och 90 i bak. Jag hade inte riktigt bestämt mej i svängen och jazze stannar. Vi hade lite fart för han slutade hoppa mitt i hindret och gick t o m ner på knä. Jag blev helt tom. Vad hände? Han har inte nitat sen i somras. Träningarna har gått som en dans och vi har hela tiden tagit ett kliv framåt. Det är ju inte så konstigt att det kommer ett bakslag och jag måste lära mej att hantera det. Men just där. Just då gick luften ur mej och mitt självförtroende trillade ner i källaren.

"Nu får du sänka" sa jag till Jenny. Hon sänkte ner igen så det blev en parallelloxer på 80 cm. Stopp igen. Nu sa jag åt han med spöt! Dumma häst!! Mer fart! Vi hoppade hindret 2 ggr till. Det va inte dom vackraste hoppen i världshistorien men över kom vi. Och bra galopp hade vi. Men det kändes ändå inte bra... Jag hoppade det andra räcket som fortfarande låg kvar på 90 cm några gånger. Gasade på ordentligt på långsidan. Höll galoppen genom svängen, satte mej på plats och fick perfekt avsprångspunkt alla gångerna. Lätt som en plätt!

Men det är ju inte enkelhindren som är svåra. Det är den jävla oxerjäveln. Jag tog räcket en gång till och hoppade oxern igen som Jenny nu hade sänkt ner till 60 cm. Det gick bra men mitt självförtroende hade fått sej en rejäl törn. Nu ska jag försöka spola ner den här känslan i toaletten och va nöjd med att jag klarade av resten av träningen bra. Men det är svårt...

Word

Fick brev från transportstyrelsen igår att det va körförbud på min bil. Den skulle visst varit inne och besiktigats senast sista februari. I 18 dagar har jag åkt runt med körförbud och vinkat glatt åt poliserna som har kontroll ute vid vägen! Ja ja man kan inte hålla reda på allt. Nu sitter jag här och väntar. Hade sån tur så det fanns en tid 7.40 idag :)

Idag har jag och Jazze varit på lokal ponnyhoppning i Mariestad. Det var meningen att pappa skulle följa med. Men igår när jag putsade mina grejer och va så nervös så jag trodde att jag skulle spy så smsade Josse att hon kunde följa med. Så i morse när jag vaknade var jag förvånansvärt nog bara LITE nervös. Jazze märkte att det va nått på gång när jag började borsta svansen och greja i boxen. Han slutade t o m äta. Då är det en fjording vi pratar om...

Väl på plats så gick jag banan 100 ggr. Försökte stega relaterade avstånd så gott jag kunde. Sen kom Josse och vi gick banan en gång till. Ett av mina stegade avstånd stämde.... Sen red jag fram nere på stora grusbanan och Josse höll koll på framridningen när det va min tur att gå in. Två innan jag fick komma in ringde hon till mej så jag va på plats i tid. Gud va smart! Framhoppningen gick galant med Josses hjälp. Det va den jag hade varit mest nervös för.

Sen var det min tur. Man fick gå in och rida runt medans ryttaren innan hoppade banan. Men när jag kom in så fanns ingen ryttare där. Hon innan mej hade inte kommit till start så jag fick köra direkt. Så jag satte fart! Fortfarande bara lite nervös.

För dålig galopp i svängen gjorde att en bom föll. Direkt efter målgång fick man göra en omstart. Vi hade kommit överens om innan Josse och jag att om jag inte va felfri så skulle jag göra en omstart. När domaren frågade om jag ville göra det så kände jag mej helt svimmfärdig. När jag tänkte efter så hade jag nog inte tagit många andetag under hopprundan. Men jag satte fart igen! Änne mer galopp den här gången!

När vi susade in i mål utan att några bommar hade trillat så va tårarna inte långt borta. ÄNTLIGEN en felfri runda!! Tyvärr får man ingen rosett för en omstart men vad gör det?! Jag har svävat på moln hela dagen. Nu ska jag leta flera tävlingar!

I lördags kväll va vi på 50-årskalas hos min faster och hennes man som båda fyllt 50. Det blev en ngt blöt tillställning. Så huvudet va tungt dagen efter då jag va på klubben hela dagen. Först löshoppning med Marlenes 2 treårsston. Och sen möte med SM-gruppen och därefter styrelsemöte. Puh!

I tisdags va Jag och Johanna med Astrid, Harry, Sixten och Louise på Stellas lekland. Harry har precis fått en lillebror och hans trötta mamma behövde lite avlastning. Dessutom ÄLSKADE barnen Stellas lekland. Jag också får jag väl erkänna :P  

Lite fika hann vi med. Men det va knappt att dom hann sitta still och fika färdigt innan dom sprang och lekte igen.

I onsdags va jag på hoppträning. Men det kan du läsa om i ett eget inlägg här nedanför:)

I går gick jag upp 5.30 för att hinna fixa stallet och rida innan jag skulle åka med Johanna till Skövde. Vi klippte oss och köpte present till pappa och till mej :)  

Underbart vårväder 7.30 på morgonen. Vi bor rysligt vackert i Vänern!

Idag är det plugg plugg plugg som gäller! I kväll ska jag jogga min häst, tvätta svans och packa. Lördag morgon är det dax för tävling!

Igår va jag på hoppträning. Jag har lånat en tvådelat bett av Jenny som jag provade att rida på och Jazze verkar gilla de. När jag åkte dit och när jag red fram så hade jag både spagettiben och spagettiarmar. Och när jag hade hoppat banan sista gången och Jenny va helt tyst (för att det skulle bli mer tävlingslikt) så känndes det verkligen som om jag skulle svimma. Allt blod trillade ner i fötterna! Anledningen till att jag har drabbats av alla dessa krämpor är för att startlistorna inför helgens tävling kom ut i förrgår... Om jag blir så här nervös av att läsa startlistan, hur ska det då bli när jag ska tävla??

 Jag lyckades iaf samla ihop mej själv på träningen och hoppade hela den långa banan på 11 språng först på 70 cm och sedan på fasansfulla 80 cm. Och det kändes faktiskt inte ens högt!

Hoppas jag kan behålla den tanken till på lördag nu!

Kalas för pappa idag. 3 glada pojkar och en gul tårta:)