Ja idag är det fredag. Att vara distansstudent är ibland lite svårt. Den här veckan har jag inte gjort det jag ska med skolan. Däremot har jag städat i alla mina köksskåp och i skafferiet. Det finns ju 100 saker som är roligare än att plugga. Så nu kommer jag få läsa hela helgen. Men så är det, det är mitt val!

Förra veckan fick jag kimblewickbettet från hööks. Men det satt inte alls bra. Överdelen av bettet tryckte rakt in i huden på Jazze. Fasen också... Så då åkte jag till Skövde för att byta till ett längre. Men det hade dom ju inte hemma så klart så då lämnade jag tillbaka mitt bett och åkte till Skövde ridsport. Sally tyckte jag skulle prova ett babypelham istället. Det har samma effekt med hävstången men det är lite böjt utåt där det andra bettet tryckte in i huden på Jazze. Så det fick bli ett rakt gummibeklätt babypelham. Sen behövdes det ju en deltatygel och en kindkedjetunnel till det också. Summa: 598 kr... Som tur var hade jag en rabattkupong så jag fick 15% rabatt, men ändå, 468 kr för ett jävla bett...

Men när jag kom hem och provred det så var det värt varenda krona. Nu rusar han inte. Jag kan göra en förhållning och då lyssnar han. Hanär fortfarande väldigt pigg och glad men han är mycket lugnare. Nu frustar han när vi är ute i skogen! Jag gillar inte att betsla upp honom men nog är våra ridturer trevligare nu än innan:)

I söndags va jag med Marlene i Töreboda och löshoppade två av hennes 3-årsston. Stina, som är en riktig räddhare och förra gången galopperade ministeg och hoppade jämfota för hon va så spänd, hade funderat ordentligt sen sist och tyckte att det va lätt som en plätt! Även Bitchen hade funderat sen sist och hoppade jättefint. En tanke när vi va på löshoppningen var hur få som använder hjälm! När man löshoppar är man ju i perfekt sparkhöjd!! Och det kan gå så jäkla fort när dom vänder runt och sparkar.

Igår va det dax för första hoppträningen efter vintervilan. Just nu tränar vi hoppning för Jenny eftersom inte Josse har nått ridhus där vi kan va. Jag som känner mej så trygg på Josses träningar va jättenervös för att nu träna för någon annan. Jag har hopptränat med Pelle för Jenny förut så jag vet att hon är bra men ändå. Jag lägger mitt liv i Josses händer när vi tränar. Men jag berättade för Jenny precis hur det va. Att jag blir nervös för oxrarna. Det är inte höjden som är problemet utan längden. Och jag är rädd för att vi ska komma fel så vi kraschar. Och vi kom överens om att köra på så hon fick känna av läget lite. Men jag sa också att hon får inte krusa med mej för då blir jag som ett litet barn och vågar ingenting.

Det gick bra och jag hade varit nervös helt i onödan. Vi började med att rida på en volt i trav och trava över en upphöjd bom. Jazze va nog lite ivrig och hoppade längdhopp över bommen varje gång. Likadant i galopp, han bara sköt iväg över bommen. Det viktigaste var takten. Att det blev jämna språng hela vägen. Sen skulle vi rida en linje med två upphöjda bommar med 28 m emellan. Det skulle va 8 jämna språng emellan. Jazze sköt iväg och vi fick 7 språng hela tiden. Jag fick räta upp mej och börja bromsa redan innan vi hade ridit över den första bommen för att få 8 jämna. Det va svårt!

Sen hoppade vi lite bågar från den ena upphöjda bommen till ett räcke eller en oxer. På slutet höjde hon upp hindren. Oxern låg på 70 cm och det knöt sej i magen direkt. Dessutom har jag stenkoll på att två seaftey-system-hinderstöd som står med fötterna exakt ihop gör att oxern är 80 cm lång. Men jag gjorde som jag brukar. Jag bestämde i min hjärna att jag skulle hoppa. Det gick bra. Men Jazze hoppar så mycket med sin rygg så jag blir som ett uppånervänt U där uppe i sadeln. Ungefär så här:

Han skjuter upp mej ur sadeln och jag flyger över honom och tappar allt vad stigbyglar och balans heter...   

Resultatet blir att jag hamnar som en säck potatis på halsen på honom. Stackars Jazze....

Men efter lite diskussion med Jenny så kom vi fram till att jag måste rida mer med magen. Ju närmare hindret jag kommer desto mer ska jag fram med magen. Då kommer jag in i hans rytm, vi blir mer i balans och det blir lättare för mej att följa med i hoppet. Det blev mycket bättre!

Jag va iaf nöjd efter hoppträningen och ser fram emot nästa om 2 veckor. Det är skönt att va igång igen. Jag blir ju så fruktansvärt harig när jag inte får hoppa regelbundet!

Nu va det den där kursliteraturen som jag skulle ta tag i också...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har börjat misstänka att jazze har växt ur sin dressyrsadel. Och min kompis josse som håller på att utbilda sig till sadelutprovare va ute och kollade. Domen blev precis som jag misstänkte så va dressyrsadeln för trång. Hoppsadeln passade med en ...

Hej och hå! Nu va det nästan enmånad sen jag skrev sist. Jag har börjat nytt extrajobb. På ett HVB-hem för ungdomar mellan 13-21 år. Det är ett utredningshem och ungdomarna stannar hos oss i 16 veckor medans dom utreds. Det är hur roligt som helst!! ...

Madde har blivit en riktig "doer". Varför vi gjorde klart alla renoveringar i huset var förstås för att vi ska sälja vårat hus. Madde har slutat att sitta som åskådare till livet och istället blivit handlingskraftig! Livet blir inte som det blir. Det...

Nu är det slut på vilan för Jazze. 4 veckor har han bara gått i hagen och skrotat. Idag tog vi en tur i skogen. Han va så pigg så pigg! Jag kände redan i traven att idag va det så det sprutade energi ur öronen. Saktade av till skritt innan galoppen f...

Idag är första dagen på mitt jullov. Eller ja... Jullov och jullov, jag jobbar 10-18 i Önskabutiken varje dag ända fram till jul. Nu behöver jag inte åka till Skövde förrän 7 januari då vi börjar igen. Tills dess har jag en inlämning och 5 texter som...