Ja idag är det fredag. Att vara distansstudent är ibland lite svårt. Den här veckan har jag inte gjort det jag ska med skolan. Däremot har jag städat i alla mina köksskåp och i skafferiet. Det finns ju 100 saker som är roligare än att plugga. Så nu kommer jag få läsa hela helgen. Men så är det, det är mitt val!

Förra veckan fick jag kimblewickbettet från hööks. Men det satt inte alls bra. Överdelen av bettet tryckte rakt in i huden på Jazze. Fasen också... Så då åkte jag till Skövde för att byta till ett längre. Men det hade dom ju inte hemma så klart så då lämnade jag tillbaka mitt bett och åkte till Skövde ridsport. Sally tyckte jag skulle prova ett babypelham istället. Det har samma effekt med hävstången men det är lite böjt utåt där det andra bettet tryckte in i huden på Jazze. Så det fick bli ett rakt gummibeklätt babypelham. Sen behövdes det ju en deltatygel och en kindkedjetunnel till det också. Summa: 598 kr... Som tur var hade jag en rabattkupong så jag fick 15% rabatt, men ändå, 468 kr för ett jävla bett...

Men när jag kom hem och provred det så var det värt varenda krona. Nu rusar han inte. Jag kan göra en förhållning och då lyssnar han. Hanär fortfarande väldigt pigg och glad men han är mycket lugnare. Nu frustar han när vi är ute i skogen! Jag gillar inte att betsla upp honom men nog är våra ridturer trevligare nu än innan:)

I söndags va jag med Marlene i Töreboda och löshoppade två av hennes 3-årsston. Stina, som är en riktig räddhare och förra gången galopperade ministeg och hoppade jämfota för hon va så spänd, hade funderat ordentligt sen sist och tyckte att det va lätt som en plätt! Även Bitchen hade funderat sen sist och hoppade jättefint. En tanke när vi va på löshoppningen var hur få som använder hjälm! När man löshoppar är man ju i perfekt sparkhöjd!! Och det kan gå så jäkla fort när dom vänder runt och sparkar.

Igår va det dax för första hoppträningen efter vintervilan. Just nu tränar vi hoppning för Jenny eftersom inte Josse har nått ridhus där vi kan va. Jag som känner mej så trygg på Josses träningar va jättenervös för att nu träna för någon annan. Jag har hopptränat med Pelle för Jenny förut så jag vet att hon är bra men ändå. Jag lägger mitt liv i Josses händer när vi tränar. Men jag berättade för Jenny precis hur det va. Att jag blir nervös för oxrarna. Det är inte höjden som är problemet utan längden. Och jag är rädd för att vi ska komma fel så vi kraschar. Och vi kom överens om att köra på så hon fick känna av läget lite. Men jag sa också att hon får inte krusa med mej för då blir jag som ett litet barn och vågar ingenting.

Det gick bra och jag hade varit nervös helt i onödan. Vi började med att rida på en volt i trav och trava över en upphöjd bom. Jazze va nog lite ivrig och hoppade längdhopp över bommen varje gång. Likadant i galopp, han bara sköt iväg över bommen. Det viktigaste var takten. Att det blev jämna språng hela vägen. Sen skulle vi rida en linje med två upphöjda bommar med 28 m emellan. Det skulle va 8 jämna språng emellan. Jazze sköt iväg och vi fick 7 språng hela tiden. Jag fick räta upp mej och börja bromsa redan innan vi hade ridit över den första bommen för att få 8 jämna. Det va svårt!

Sen hoppade vi lite bågar från den ena upphöjda bommen till ett räcke eller en oxer. På slutet höjde hon upp hindren. Oxern låg på 70 cm och det knöt sej i magen direkt. Dessutom har jag stenkoll på att två seaftey-system-hinderstöd som står med fötterna exakt ihop gör att oxern är 80 cm lång. Men jag gjorde som jag brukar. Jag bestämde i min hjärna att jag skulle hoppa. Det gick bra. Men Jazze hoppar så mycket med sin rygg så jag blir som ett uppånervänt U där uppe i sadeln. Ungefär så här:

Han skjuter upp mej ur sadeln och jag flyger över honom och tappar allt vad stigbyglar och balans heter...   

Resultatet blir att jag hamnar som en säck potatis på halsen på honom. Stackars Jazze....

Men efter lite diskussion med Jenny så kom vi fram till att jag måste rida mer med magen. Ju närmare hindret jag kommer desto mer ska jag fram med magen. Då kommer jag in i hans rytm, vi blir mer i balans och det blir lättare för mej att följa med i hoppet. Det blev mycket bättre!

Jag va iaf nöjd efter hoppträningen och ser fram emot nästa om 2 veckor. Det är skönt att va igång igen. Jag blir ju så fruktansvärt harig när jag inte får hoppa regelbundet!

Nu va det den där kursliteraturen som jag skulle ta tag i också...

Från och med i går så är jag högskolestudent. Jag är numera tjänstledig från mitt jobb och student på heltid. Mer än det t o m Jag läser en kurs som heter "Socialt Arbete" som går på helfart som det heter alltså 100%. Dessutom läser jag en kurs som heter "Trafficking - Illegal handel med människor och kulturföremål" som går på halvfart d v s 50%. Så jag läser alltså 150%. Just nu är det lite svettigt för jag har massor med böcker och artiklar att läsa. Ungefär hälften är på engelska. Svår engelska med en massa svåra ord. Jag är verkligen skitkass på engelska. Tack gode Gud för Google Translate. Men jag SKA klara det här. Självklart har jag en plan med mina studier, men det är inget jag delar med hela världen;)

Jazze och jag va ute i skogen i dag. Han bara drar och jag får verkligen inte stopp på honom. Jag har provat allt! Så nu har jag tröttnat och beställt ett kimblewickbett. Jag hade ett sånt på Mamsell och det funkade bra. Varken han eller jag mår ju speciellt bra av att jag sitter och sliter och drar i honom. Red honom i padocken i söndags och då va han inte alls dragig.

Igår va vi på ponnymätning i Skara. När man anmälde sej så stod det att man fick en kölapp när man kom dit och attponnyerna blev mätta i den ordningen. Dom mätte 6 ponnyer i timmen och det va över 20 anmälda. Jag såg framför mej hur vi fick sitta och vänta i flera timmar så vi åkte tidigt och va där 40 min innan det började. Då va det inte en kotte där och vi fick kölapp nummer 1:) Sen han vi bara få våran kölapp så började det välla in folk som skulle mäta ponny. Ibland har man tur...

Jazze blev mätt till 142 cm alltså en liten D-ponny. Jag hade en liten förhoppning om att han skulle va C-ponny fortfarande som han var på kvalitén för 1½ år sen. Men då hade vi 1 mm till godo så det va ju ganska osannolikt att han inte hade växt någonting på 1½ år. Jag förstår att han va trött i sommeras om hans skelett har växt en hel cm!

Nu kommer den enklaste tävlingsklassen va 80 cm i stället för 70 cm...

I morse va det dax för våran första dressyrträning efter vilan. Trodde jag ja... När jag kom till stallet och skulle sätta på transporten på bilen så låste inte hansken som den skulle och då vågade jag inte åka. Jag vill inte riskera att tappa transporten på vägen...

Så jag gick in till Kerstin och drack te istället. Sen grejade jag och Malin med Cajsa igen. Hon har haft träns på sej 5 gånger nu så idag satte vi dit tyglarna och övade på att stanna och svänga lite försiktigt. Efter 4 halter hade Cajsa fattat precis va vi menade. Hon är smart! Efter det så borstade Malin henne medans jag mockade Jazzes box. Men när Malin skulle kratsa bakhovarna så börjar Cajsa veva med bakbenen. Tillslut fick jag komma och hjälpa till. Hon är så jäkla smart den damen! Och tuff! Hon testar allt! Dessutom ställer hon sej med vikten på det benet som Malin ska lyfta. Så jag bad henne att flytta sej åt sidan när man petade henne i sidan. Det tänkte hon då absolut inte göra. Jag fick ta ett spö och flytta på henne med några gånger. Sen flyttade hon minsann på sej när man bad om det. Sen fick Malin lyfta bakhovarna 10 gånger bara för att. Så idag va det vi som vann!

Jazze är klippt för 5e gången den här säsongen. Helt otroligt att det kan växa så mycket päls på en sån liten häst! Han är fortfarande lika piggelin. På ridbanan är han jätteduktig och lyssna. Men i skogen... Det är som att benen fortsätter att springa fast jag stannar kroppen! Han bara rätar upp halsen och spänner den. Sen drar han! Och det är öronen framåt och svansen rätt upp. Han är så glad! Jag har ridit med hackamore nu dom sista gångerna. Det funkar bäst hittils. Jag vill inte sätta in nått skarpare i munnen på honom om jag inte måste.

Nytt försök med transporten imorgon! Då ska vi ut på äventyr igen:)

Nu är Jazzes vila slut. I dag red vi ut i skogen. Han är så pigg och glad! Men lite väl glad i galoppen. Då spänner han hela halsen och sen springer han. Och där sitter jag och har inte ett skit att säga till om... Men förhoppningsvis blir det bättre om några dagar.

I förrgår red vi i paddocken och då va han så himla duktig! Han pinade på som tusan och frustande flera gånger. Han va så nöjd!!

Nästa vecka ska vi träna för Jenny igen. Skönt att komma igång igen. Nu väntar vi bara på lite snö också:)