Igår red jag och Jazze ett dressyrpass i padocken. Började trava på volten i vänstervarvet. Han stretade och stretade och stretade. Jag försökte lösgöra men jag fick ingen ordning på det. Sen över i högervarv och det va samma sak där. Jag va beredd att ge upp men kom att tänka på longeringen som Josse visade mej. Så jag minskade volten ganska mycket och la ut innerhanden lite. Och då kom det! Beröm beröm men fortsätt att jobba!

Sen skrittade vi lite innan vi tog galoppen. Höger galopp blev han en stjärnkikare igen. Jag gjorde mitt bästa för att lösgöra utan att han skulle sakta av. När jag va någorlunda nöjd så pustade vi lite och bytte till vänster varv. Vänstergaloppen blev mycket bättre och han jobbade på bra med formen. Jag blev förvånad eftersom det gick så dåligt i traven åt det hållet tidigare. Men glad och nöjd kunde jag skritta av. Mitt alarm hade då ringt 2 ggr redan och jag va 20 min sen i min tidsplan. In med hästen, av med grejerna, ut i hagen och börja gå hem.

Eftersom jag går fram och tillbaka till stallet så tar det alltid 2 halvtimmar extra. Det blev en snabb powerwalk. När jag va hemma var jag genomsvett och rosig om kinderna. Bytte om snabbt och i väg till Anna och väga mej. Var där 2 min efter bestämd tid. Jag är en hopplös tidsoptimist... Det är 2 veckor sen jag vägde mej nu. Det har varit påsk och 3 kalas sen dess. Så jag av rätt nervös över resultatet men det visade sej att jag hade hållt min vikt iaf. Klapp på huvudet till mej!!!