I går red jag ut med Ulrika. Jazze har haft en tand som har varit på väg upp ända sen i augusti förra året. Den har inte suttit i vägen för bettet men ändå gjort honom orolig i munnen. Han har inte velat ta stöd och jag har inte kunnat ha nån snokrem. Men igår såg jag att den ÄNTLIGEN har spruckit igenom tandköttet. Så jag provade att sätta tillbaka snokremmen igen och Jazze verkade nöjd med det. Skönt!

Väl i skogen hände nått som inte händer så ofta. Vi kom i kapp ett par som va ute och gick med sin hund. När dom såg att vi kom skrittandes bakom dom så går dom av vägen och in i snårskogen. Jazze hör och ser att det rör sej i buskarna men han ser inte vad det är. Han som alltid brukar gå som tåget förbi allt farligt. Stannar och höjer huvudet så jag nästan får det i knät. Då vet man att det är dax att hålla i sej. För nästa sekund vänder han på en femöring. Vi vände och sprang rakt in i stackars Hampus som räkade stå precis bakom. Vända igen och skänklade på. Nepp det va tvärstopp! Skänklade igen. Då händer nått somva jag vet aldrig har hänt. Jazze lättar i fram. Sen tittade iaf paret med hunden ut ur skogen och vi fick be dom komma fram. Tänk va dumt det kan bli! NärJazze väl hade sett vad det va som prasslade i skogen så gick han på utan problem. Det är min pojk det! Att han sedan jobbade på riktigt bra i traven gjorde det hela ännu bättre. Det är nästan så man inte törs säga det men vi har faktiskt lite flyt just nu!

Hemma har vi tagit tag i övervåningen. Nu när Daniel har flyttat ut så ska det gamla köket ut och TV-rummet ska bli sovrum. Det går sakta men säkert frammåt.

Gamla köket utrivet och gamla äckliga korkmattan framme.

Garderobsbygge

Min blivande Walk-in-closet   

Ibland är Torsö så vackert så man kan bli religös!!