I dag har jag gjoort nått som jag inte har vågat på över 1 år. Jag har hoppat hemma. Utan Josse. Jag har varit så osäker på hoppningen att jag inte har vågat hoppa hemma ifall jag inte skulle reda ut det om han stannade. På söndag ska vi rida KM i hoppning så här skulle övas bana! Det blev en evighetsbana med 4 hinder. Det är ju så jobbigt att plocka bort annars... Ett räcke på varje långsida och en oxer på varje diagonal. Jazze va på hugget ocg letade hinder. Han hoppade allt jag styrde på utan minsta tendens till att stanna. Mitt självförtroende skjöt i höjden!

På eftermiddagen va jag och hälsade på Josse en sväng. Vi fika så klart! Sen tog jag lite kort när hon red Arvid, hennes 4-åring.