I dag var jag uppe tidigt. 07.00 var jag och Millsan ute på promenad. Vi var tvugna att gå upp så tidigt för att den här dagen skulle klaffa. Efter frukost intag åkte jag till stallet och släppte ut och mockade. 10.00 var jag i Mariestad för att göra synundersökning. Folk kollar så konstigt på en när man går i stan i hästkläder;) Sen åkte jag till Marlene som föder upp connemaraponnier under namnet Stall Arda. Jag var hos Marlene mycket förr och hjälpte henne med hennes hästar. Vi kom fram till att det va 10 år sedan jag va där första gången. Idag fick jag provrida hennes nya avelshingst 6-åriga Bunowen Paddy.

Eftersom dom har misstänkt Kvarka i Töreboda så fick jag rida i sommarhagen. Eftersom Paddy inte hade gått på ett tag så longerade jag lite först för säkerhetsskull. Och tur va väl det för jösses va han for runt!

När jag hoppade upp så var han lite spänd (och jag också...) men det släppte efter hand. Hingstar har ofta mer och starkare åsikter än andra hästar. Men jag tyckte jag redde ut det bra. Han hade en väldigt stel högersida och för att komma åt den fick jag ställa honom utåt och peta med spöt på högerbogen. Tillslut blev det lite bättre. Marlene hade med sej sin kamera och tog som vänligt JÄTTEFINA bilder! Här är några av dom:) 

Vi försökte oss på lite uppställningsbilder. Men det är inte lätt med en häst som bara vill bita i allting!;)

Mycket spring i benen hade han!

När både han och jag hade slappnat av lite så blev det mycket bättre:)

I natt har det varit plusgrader. Det betyder att isen smälter i padocken. Jippie!! Så i morse passade jag och Jazze på att rida dressyr. Vi börjde i trav på en stor ått-volt. Men allt blev så flummigt och det gled iväg bogar till höger och vänster. Näe. Stopp stopp stopp! Sen tog vi ett steg tillbaka och började i skritt på volten. Variereade mellan att ställa innåt och ställa utåt och verkligen rama in honom så bogarna höll sej på plats. Rida varje steg och se till att jag höll mej på mitt tänkta voltspår. Tillslut kom lite form och jag provade att trava igen. MYCKET BÄTTRE!! Så då nöjde vi oss och skrittade av nere i samhället en liten sväng.

När vi var på väg hem igen så träffade vi 3 damer som bor i närheten av stallet som va ute och gick med stavar. Dom ville hälsa på min hund. Dom är SÅ imponerade över att hon är så lydig. "Hon kan springa jättelångt före dej och så säger du nått och då stannar hon direkt!" Dessutom tyckte dom Jazz (Som brukar ha så mycket myror i benen att han inte kan stå still men just idag stod jättestill) va så söt för han la mulen på min axel. Egentligen så ville han bara bita i min luva. Men det sa jag ju inte till damerna;)

Min lydiga hund;)

Igår visade termometern på -12 grader när jag skulle ut och rida. Så det fick bli en skritttur där jag gick sista biten för då kände jag knappt mina ben längre. Att skritta på lång tygel är inte helt lätt på Jazze. För det första så går han och tittar åt alla håll och då följer kroppen med dit. Sen vill han gärna gå väldigt fort och om jag tar tyglarna så tror han vi ska trava istället. Nyttiog träning iaf!

Idag red jag och Therese ut. Påpälsade från top till tå! Philip blir väldigt het i skogen om han hör någon anna häst bakom så jag och Jazze fick hålla oss 50 m bakaom när vi travade och galloperade. Jazze va som ett ånglok men till slut så kunde vi trava i lagom tempo utan att springa i kapp och stressa Philip. Eller ja... Det gick bra så länge jag va stilla i sadeln. rörde jag mej så blev det galopp. Jazze som inte tittar på något är van att få gå först jämt. Så det är jättenyttig träning att få gå sist ibland också.

På vägen så stod det en lastbil med kran och lastade timmer. Men stålhästarna Philip och Jazz brydde sej naturligtvis inte om detta;)

Den som säger att diamanter är en flickas bästa vän har inte ägt en häst  

Igår va jag och Jazze på CR i Mariestad. Jag av där redan vid 9 och byggde banan. Sen gick jag runt och frös, trots thermobyxor, vinterkängor och underställ. Vid halv 12 var det äntligen dax att ta ut Jazze. Eftersom han står brett så är det smidigast att göra iordning honom i transporten. Kallt som tusan va det och jag frågade mej själv varför jag utsätter mej för det här i den här kylan?!

Han verkade väldigt lugn när vi skrittade fram och jag hoppade upp precis inna jag skulle gå in på framhoppningen. Jag förstår inte varför man ska va så många på framhoppningen? 6 st i lilla ridhuset är ganska trångt! Särskilt när 3 är ganska färska ridskoleryttare som inte har riktig koll. Men vi har alla varit där och det är klart att alla ska få chasen att va med.

Jag började iaf trava och Jazze vaknade till! Det riktigt spritte i benen på honom och han skakade på huvudet. Han va glad! Efter att jag hade travat några varv så tog jag hindret 2 gånger i trav. Jazze bjöd bra och tog galopp efter. Sen fortsatte jag i galopp och skulle ta hindret i galopp en gång. När vi svängde upp mot hindret så taggade Jazze till ordentligt! Tjoho!! Det va knappt att jag fick stopp innan vi red in i dom andra som stod vid insläppet till banan. Sen va jag färdig. Det kändes som att det inte kunde bli bättre. Dessutom var dom 2 som skulle va innan oss inte där så vi fick komma in direkt.

Mitt mål för dagen var att galoppera hela banan runt. Vi fick startsignal och hoppade 1,2,3 och 4 i galopp utan avbrott. Sen fick jag bryta av för vi hade fel galopp. Travade till svängen för att fatta ny men då svarade han inte så 5 tog vi i trav och sen galopperade vi till 6an som va banans sista hinder och vi fick en rosett. Sen skulle jag egentligen ha startat en gång till direkt enligt startlistan men jag bad att få gå ut och ta en emellan.

Snart var det våran tur igen och denna gången tog vi galopp direkt. Jazze taggade till lite extra då hindret stod mot utgången och dom andra hästarna. När vi kom förbi utgången så var det en som öppnade en dörr precis. Men Jazze verkade inte berörd av detta. Tur det... Då kom jag av mej lite så 2an blev i trav. Sen galopp till 3an som vi river...? Jag har studerat filmen 100 ggr och jag kan inte komma på VARFÖR vi river? Glömde han helt enkelt att lyffta på benen? Efter rivningen kom jag av mej lite så 4an blev också i trav. 5an likaså men sen fräste vi på i galopp över 6an och spurtade i mål. Lite snopen över rivningen men det är bara att komma igen. Jag följde nästan min plan och Jazze va pigg och glad. Och han hoppade utan stopp eller förbismitningar.

Johanna var snäll och följde med mej den här gången trots att hon inte gillar hästar. Vi stod och tittade på framhoppningen lite innan vi tog ut Jazze i transporten och vilka FANTASTISKA ridskolehästar det finns! Det finns en stor brun häst som är ridskolehäst på MRK. Han började trava när den lilla tjejen på ryggen skänklade på trots att tjejens fötter inte ens nådde nedanför sadeln. Sedan travade han i samma, långsamma takt hela tiden. När tjejen tappade balansen några steg så travade han ännu långsammare tills hon hade fått balansen igen. Över hindret så travade han istället för att hoppa. Hade han hoppat så hade lilla tjejen antagligen trillat av. Så försiktig och lyhörd för sin lilla ryttare. Jag måste säga det igen: VILKA FANTASTISKA RIDSKOLEHÄSTAR DET FINNS!!

Första rundan är filmad med Johannas Iphone då hon inte fick igång min. Så därför är den i "smalfilm":)

Idag blir det vila för Jazze. Madde har ingen insperation till ridning. Det är ju en dag imorgon också;)

Igår tog jag mej i kragen och lastade Jazze för att åka till Habo och hoppa lite. Jag är livrädd för att köra med transport när det är vinterväglag ute. Inget att hetsa upp sej för kan tyckas. Bara det att jag ska över Torsöbron som är 18 m hög för att komma över till fastlandet. Alla som har tagit körkort vet att det kan bli mycket halare och blåsigare på en bro eftersom fukten från sjön stiger uppåt och gör bron hal. Dessutom måsta man ha lite fart för att ta sej upp. Men med tungan rätt i mun lyckades jag övervinna Torsöbron både på dit och hemvägen.

När jag kom till Mariestad och precis hade svängt av mot Töreboda så kom brandkåren i kapp mej. Dom åkte max 2 m bakom transporten med blåljus och sirener. Tur att Jazze inte blev rädd! Tack brandkåren...

Väl på Habo skulle jag bygga fram inna Jessica och Jennie kom. Men väl i ridhuset hittade jag inga hinderstöd? Så det fick bli sockerbitshinder. Byggde bara en kombination eftersom vi inte hade bokat ridhuset och då får man inte plocka fram hur mycket hinder som helst. Själva hoppningen gick bra. Jag fortsatte med min hoppterapi och hoppade 70 cm igen. Den här gången sög det inte till i magen och han stannade inte en enda gång. Där emot så smet han förbi 2 gånger. Men bara jag bytte spöhand så va det problemet löst. Jennie va snäll och filmade lite. Det är så roligt att spara till senare så man kan se hur vi utveckals.

Jag är nöjd med passet. Mest med mej själv att jag inte blev en fegis utan fortsatte rida. Imorgon ska vi va med på Miniclearround på MRK. 50+50 cm. Närsta gång vågar jag nog ta 60 cm. 70 också kanske:)

Han tog i lite mer än jag hade väntadt mej....

Jessicas och hennes häst Stubben hoppade för första gången. Det gick lite vingligt men bättre på slutet:)     

Jazze gör en fuling...

Jahaja. Här sitter jag. Har varit sängliggande (soffliggande?) sen i torsdags. Influensan har invaderat huset och jag fick släppa livet då jag knappt klarade av att stå upp. Tur att det finns folk som ställer upp och hjälper en när det kniper. Samuel som t o m ställer sej och steker bacon till mej. Han som HATAR bacon! Det är kärlek det;)

Ingen tävling blev det heller. Jag var envis in i det sista men när jag i går förmiddags inte kunde gå 10 min utan att bli yr i huvudet så fick jag inse att det va kört.

Idag känner jag mej mycket bättre och ska ta mej till stallet och åka lite häst.

Idag när det är så grådassigt ute så längtar vi till sommaren:)